Jag har haft anledning att tänka på, och prata mycket om gränser på sistone.
Jag dras till gränslösa människor. Jag trivs med den frihet det ger mig att röra mig som jag vill mellan mig och personen, och inom personen. Grotta runt i dess hjärna utan större oro över att trampa på några tår.
Att leva fullständigt utan gränser tror jag inte går men det är en spännande tanke.
Jag gillar gränslösa människor.
Men.
Gränslösa människor börjar inte plötsligt respektera gränser bara för att man sätter upp några för dem.
Gränslösa människor går över så jääääävla många gränser och fattar troligen inte hälften av det ens.
Den sidan är ju lite jobbig, förstås.