Haha, inser att min förra text för över ett halvår sen handlade om samma saknad som fick mig hit nu. I lördags var jag på ett synnerligen trevligt ingress-event och hamnade under middagen bredvid en gammal hypodean vilket raskt ledde till ett långt samtal om gamla dagbokssidor och de som skrivit där. Om bråk och elakheter, livsöden som berört. Även om jag följer en del av er på instagram blir det inte samma sak. Kanske inte nödvändigtvis sämre, men annat. Allt har sin tid.
Men lite nostalgi satt fint. Och bästa kompisen som satt på andra sidan bordet var ändå så trött av tre timmars bilresa en hel dags knatade mellan portaler att hon ändå inte orkat hänga med vad vi än pratat om. Själv var jag som död dan efter istället. Men Kalmar blev grönt, och några av de som stannade kvar en dag till bidrog till en trevlig artikel i lokalpressen, utan allt för mycket faktamissar.
http://www.barometern.se/kalmar/kalmar-invaderades-av-ingress-spelare/