analys

Det finns en nackdel med att vara, leva och umgås med analyserande människor. Det är alltid nån som analyserar allt, även om man själv för tillfället inte är kapabel till det.
Just nu har älsklingen börjat fungera någorlunda normalt igen. Jag törs inte slänga de små tomma kuvert vi fick på vår födelsedagsfest där det står "Grattis från mor och far", som han grät hejdlöst över för några dagar sen, men han gråter inte längre - det finns en gräns för hur mycket man orkar åt gången.
Själv har jag bitit ihop och kämpat en hel vecka för att vara stark och duktig och tröstande och den fasaden börjar rasa men envis som jag är biter jag ihop lite till för jag VILL inte nå den där punkten då jag faller i gråt vid grönsakerna på Konsum bara för att jag inte orkar mer.
Trots att jag vet att det finns en gräns...

Dessutom har jag inte tid att gråta idag, för jag ska leka med mina systrar Ulrika (självvalda systrar - varför krångla till saker och skaffa vänner med OLIKA namn liksom?). Så DET så!
*trotsig*