Operation imorgon

Imorgon ska jag operera mig.
Det handlar med stor sannolikhet om en ärrbildning vid kanten om av mina kejsarsnitt. En operation med lokalbedövning som förväntas ta ca 30 minuter.

Jag är ändå lite orolig.
Orolig för att när de öppnar upp mig så ska det vara mer komplicerat än vad de trott.
Orolig för att de inte ska kunna göra det snyggt.
Jag har gjort ett ultraljud i september. Så jag är inte så väldigt orolig över att det ska visa sig vara något annat än ärrbildning. Men kirurgerna har inte tittat på bilderna, utan bara gjort en tryck och känn. Och på senaste tiden har smärtan och stickningarna spridit sig över en lite större yta. Och det gör mig lite orolig att ärrbildningen har växt en del och att det blir svårt att göra det riktigt bra.

Tusse har en ätstörningsperiod. Rädslan tar över och hon får svårt att äta. Det började ganska harmlöst, men har växt på sig så att hon redan innan hon satt sig vid bordet har ont magen och vill inte äta något alls.
Det blir bra tillslut. Men samma knep som funkade förra gången funkar inte nästa gång. Och det gör det så jävla jobbigt. Att jag och min man har lite svårt att vara i synk gör knappast saken bättre. Vi är så jävla värdelösa ibland.

Idag vid lunch tappade jag allt. Det brukar hända någon av oss förr eller senare. Och medan Tusse känner sig misslyckad och värdelös vid bordet så sprutar mina tårar där jag står och vrålar inombords i sovrummet på övervåningen.
Då kliver han fram. När jag tappar det, finner han lugnet. Han och Tusse får ett av sina fantastiska snack. De hittar en gemenskap, gör upp planer och strategier. Pratar om det men finner lösningar. Och när jag kommer ner sitter en ganska glad Tusse och äter några små makaroner.

Deras strategi överlever dagen och håller bra under middagen också. Jag har ingen aning om det kommer gälla imorgon. Men jag älskar de där två. Och hur de kan kuckelura på ett sätt som bara är deras. Jag hoppas Tusse växer upp med insikten vilken fantastik pappa hon har. Och att hon förstår och värnar om att upprätthålla sin egna relation med sin pappa.

Grodan då? Önskar jag inte Grodan det? Klart att jag gör. Men Grodan kommer aldrig ha Tusses typ av behov. Och inte heller Tusses typ av problem. För Grodan är människor viktiga på ett annat sätt.

Nu sitter jag och funderar om jag ska gå och lägga mig eller om jag ska stanna uppe och se lite curling.