Äntligen

Äntligen har jag börjat blöda ordentligt.
Min första mens kom förra veckan. Först kom det lite svagt. Sen upphörde det helt. Så började det igen efter några dagar. Men fortfarande var det väldigt lite.

Detta är ju min första mens sen missfallet. Läkaren på efterkontrollen sa att det fanns rester kvar och att denna mens kunde bli både kraftigare och längre.
Därför kändes det tungt när mensen denna gång också verkade bli svag.

När den mattades av för andra gången kände jag mig alldeles nere. Det fanns ju rester kvar, varför kommer det inte ut? Jag har inte ens någon mensvärk. Mensen påminner nästan om den jag kunde ha när jag hade hormonspiralen.

Men i förrgår kom så plötsligt fostersäcken ut. Jag var så oförberedd. Läkaren hade pratat om lite rester, när det i själva verket rörde sig om självaste fostersäcken. Den kom ut intakt.
Efter att ha googlat en stund har jag kommit fram till att det verkligen handlar om fostersäcken, och att den i mitt fall var väldigt liten för att haft missfallet i vecka 8.

Fostersäcken rörde upp känslorna ordentligt en vända till. Jag vet inte riktigt varför. För att allt kring detta är känslosamt, antar jag. När fostersäcken väl var ute så började det blöda mer som vanligt. Och idag har jag haft en ganska normal mens.
Jag vill så gärna att det här ska vara klart. Att kännas normal igen.