årets mörkaste dag, årets längsta natt, sen vänder det. jag går hemma och har julledigt, mr S jobbar den här veckan också. allting känns rätt så hanterbart just nu. jag har väl inte riktigt kommit ner i varv än, men det kommer väl förhoppningsvis, jag ska ju vara ledig i ytterligare två veckor och nu när jag inte vare sig behöver åka till my home town eller ha mina föräldrar som nattgäster så är julen inte längre den stressfaktor den har varit. men det här året har tagit på krafterna och nu när jag faktiskt har rott allting i land och kan lägga det på mitt pluskonto men framför allt bakom mig, då kan jag väl få unna mig att vara lite trött, lite lat, lite...overksam. gå omkring en hel dag och tänka att jag ska kolla på några avsnitt av "the walking dead" och sen ändå inte bli färdig till att göra det för...oklart varför. för att jag ska gå ner till brevlådan, hämta in ved, fylla på fågelfrön, lösa ett korsord, stå och glo på gråsparvar och bergfinkar och talgoxar genom köksfönstret, läsa ett reklamblad, scrolla igenom facebookflödet, pilla bort stearin från refill-värmeljuskopparna, äta en macka med köttbullar, sitta i fåtöljen med någon hund i knät och titta ut genom vardagsrumsfönstret, och så plötsligt har dagen gått. och då blir jag först lite stressad över att jag inte har gjort något vettigt (inte för att kolla på "the walking dead" ligger under kategorin "vettiga saker", men det är väl mer det här att inte hålla sig till planen som jag hakar upp mig på) men sen tänker jag att inte göra något vettigt är väl bland det vettigaste jag kan göra just nu. jobbtelefonen ligger urladdad i hallen och det kan den gott få göra till nästa år eller så. det är stora saker i görningen men jag bryr mig faktiskt inte just nu. jag låter dagarna gå med de här små lättsamma och intetsägande grejerna. titta på småfåglar. gosa med hundar. gå i skogen. läsa om gamla hästböcker. seriöst, det finns få saker som är så avstressande som att plöja igenom en trave britta och silver. do try this at home.