Dan före dan före...

Jazzie 2017-12-20 23:30 (inga kommentarer)
Var hos kiropraktorn för några dagar sen.
Jag är ju lite rädd för kiropraktorer, men det kändes som om jag inte hade något val. 2 månader har gått som jag inte kunnat gå.
20 minuter hos kiropraktorn, inklusive inskrivning, genomgång av mina problem. Gå på tå. Gå på häl. Lite prat.
Och nu kan jag gå!

En nerv i korsryggen. Där var problemet.
Jag är inte helt och hållet bra, han sa att jag behöver två-tre gånger till.

Jag har även gått tillbaka till sängbutiken och bett att få byta säng. Jag behöver en hårdare säng än den jag köpte.

Vad mer?
Jo. Jag kommer få lite mer att skriva om efter nyår. Men det tar vi då.
Nu ska jag jobba två dagar till. Sen blir det jullov. Sambon ska till sin doktor i mellandagarna. Så får vi se vad som blir utav det.

Det är bra dagar nu.
Jag är mycket "här och nu". Med Sambon. Med barnen. Det känns fantastiskt. En sån enkel sak som att dela ett skratt. Jag älskar de små detaljerna. Mer än de stora självklarheterna.
Och det har varit så tätt av dem på sistone.
Det är ju så klart i mig det bor. Stunderna finns egentligen där hela tiden. Men de blir inte guldkantade om man inte har rätt fokus. Om man fullt närvarande.
Det känns skönt.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte