Semestern som bortblåst

Jazzie 2017-10-27 23:44 (1 kommentar)
Om jag hade trott att en semester i oktober skulle göra hösten lättare. Då hade jag fel.
Jag är mitt i en total svacka. Orkar inget. Känner mig inge glad. Ingen lust. Tvivlar på mig själv. Projicerar det big time på andra, så jag tvivlar på dem.

Jag tvivlar på Sambons och mitt förhållande.
- Är vi lyckliga, snurrar frågan i huvudet om och om igen.

Jag har en superkonflikt med min syster. Och jag är så grymt sårad att återigen är det jag som framstår som snål och ogin.
Jag vet inte hur jag ska ta mig förbi de sårade känslorna. För på något sätt är det viktigt att min synvinkel får någon form av bekräftelse.
Men hon är nog inte så intresserad av det.
Och jag är kanske mer intresserad att få mitt perspektiv respekterat än att bli sams.
Dåliga grunder för att hitta en väg framåt.
Så vi kör med tystnad. Jag tror det kan ta lång tid innan vi tystnat oss förbi detta.

På jobbet är folk så stressade och frustrerade. Det suger energin ur mig. Jag dras ner av deras energi och finner mig på botten.

Labonita?

2017-10-31 20:04:57


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte