idag är det surt och strävt och grinigt och jag har lust att snäsa av alla människor och svära högt. igår skulle jag gå hem i tid. det är min intention varje dag, ganska sällan blir det så. faktum är att jag nog har jobbat över exakt varje dag den här månaden, och det är inget jag direkt strävar efter. men igår tyckte jag ändå att läget var någorlunda under kontroll. så ringde min kollega S kanske en halvtimma innan lunch och undrade om jag kunde hjälpa till med en sak som vi har jobbat med och inte fått rätt på, men nu hade hen fått "ett genombrott" och behövde min hjälp för att gå vidare. jovisst, nu direkt? nä, då skulle hen iväg på ett ärende på lunchen, men kunde vi ta det efter lunchen? ja, fast du vet att jag slutar halv två? ja, men det var bara en grej som hen ville att jag skulle visa, sen kunde nog hen fixa resten själv. MHM. ja, sen ringde S TIO JÄVLA MINUTER innan jag skulle gå hem och oj, hens ärende hade visst tagit lite längre tid än beräknat, men hade jag tid att visa den där grejen nu? och jag bara, okej, för jag tänkte att det nog ändå inte skulle ta så himla lång tid. vilket det förstås gjorde eftersom S kanske är världens söligaste människa. och utöver det en sån människa som hela tiden avbryter och kollar sin telefon om den råkar plinga till, eller om nytt mail-symbolen poppar upp på skärmen. ja, jag visade det jag skulle visa. sen funkade det inte som det var tänkt, och vi kunde inte fatta varför. vi provade att ändra lite inställningar men det hjälpte inte och till sist sa jag att vi får nog be någon systemansvarig att titta på det här. nä, men då skulle S prova allting EN GÅNG TILL, och är det något som retar gallfeber på mig så är det när folk gör samma sak tusen gånger fastän de provat niohundranittionio gånger innan och fått samma felmeddelande. ja, men till slut sa jag att jag var tvungen att gå hem. då hade jag suttit bredvid och glott på när S klickade och stängde och öppnade fönster till höger och vänster i en och en halv timme. tack, men nej tack säger jag bara. nu får det fan vara nog. det är liksom ingen hemlighet när jag börjar och när jag slutar, kan folk inte respektera det så får de faktiskt skylla sig själva.
och så kom jag till jobbat idag och då hade T varit i labbet och det såg ut som FAN överallt och är det något som stör mig är när jag ska labba och saker inte ligger där de ska. dessutom fanns det inga engångshandskar, bara en tom kartong som stod på en bänk och när jag gick till förrådet för att hämta en ny kartong så var det väl någon IDIOT som tagit den sista utan att säga till. och så stod det grejer på golvet framför arbetsbänkarna, och märkpännan som är till för att märka provburkar låg inte där den skulle och FAN vad jag blir sur på sånt. så jävla svårt kan det väl ändå inte vara att lägga tillbaks grejer där man tog dom?
mm, så idag är jag inte precis på något strålande humör. sovit dåligt har jag också gjort, jag hade svårt att somna igår kväll och vaknade vid halv tre och var klarvaken ett bra tag men lyckades väl somna om precis innan klockan ringde. så jag är lite lagom seg idag, och idag ska jag dra igång ett nytt projekt som innebär att samordna och leda en drös andra människor som alla är av typen att de ser problem istället för möjligheter. men BLÄ vad jag inte har lust med det. och jag är stel och spänd i mitt ena skulderblad och det här fantastiska thaimassagestället jag hittade för ett tag sen har nu plötsligt stängt sin verksamhet, så jag ringde nåt annat ställe jag googlade fram och hon som svarade var jättekonstig och jag TROR att jag har fått en tid imorgon klockan två, men är inte säker. vi får väl se. och imorgon kommer dessutom min utländska kollega och ska jobba med M:s projekt och vill ha mig som bollplank och jag bara ORKAR INTE. och nästa vecka ska jag åka till ett av våra utländska bolag och ha möte i vår koncerngemensamma grupp i två dagar och jag ORKAR INTE DET HELLER.
pms, kanske? men sånt kan man uppenbarligen inte heller vara bergsäker på längre, så jag skyller väl på omständigheterna. eller nåt. och nu ska jag jobba på här.