onsdagskoma

.jag 2017-03-08 06:08 (2 kommentarer)
nu har det varit kickoff i två dagar och då borde man kanske vara pigg och laddad till tusen, men jag är mest...helt slut. det tar på krafterna, mina krafter i alla fall, att ha folk omkring sig och vara social och glad och tillmötesgående HELA DAGARNA. jag är ju van vid att mest hållas på med mitt för mig själv eller åtminstone med folk jag känner väl, där jag inte känner att jag måste vara artigt trevlig och tillgänglig hela tiden och där det är okej att vara otillgänglig.

och idag börjar min nya assistent, och det har jag paradoxalt nog inte riktigt tid med. men det får ju gå ändå, och vi har kommit överens om att han ska börja med att hjälpa T med lite grejer. imorgon kommer kollegan från ett av systerbolagen som ska sättas i arbete och jag måste också sätta mig in i mer exakt vad som ska göras, vilket jag inte heller har tid med, men eftersom M är sjukskriven och min chef på tjänsteresa så blir det ändå jag som får ta det. och jag känner mig redan tömd på energi.

och så är det pms, och i helgen hände detta: mr S hade hyrt ett släp på lördagen, sedan ändrade han/vi det till söndagen och eftersom det nästan aldrig är någon som hyr släp på macken i vår by så antog mr S att det inte ens var nödvändigt att ringa och säga det till dom på macken. jag skulle hålla kurs på förmiddagen, och då sa jag att jag skulle skippa att träna själv med hundarna och istället skynda mig hem så att vi kunde komma igång med att lasta och köra bort allt ris och alla grenar. och så skyndade jag hem och då satt mr S i godan ro och tittade på tv istället för att, som jag föreställt mig, åtminstone börjat förbereda lite. till exempel åkt och hämtat det där släpet, vilket han till slut gav sig iväg för att göra, men fick återvända med oförrättat ärende. det var i och för sig ingen som hade hyrt släpet på söndagen heller, men det berodde kanske mer på att macken har stängt på söndagar. så mr S fick åka till grannbyn och hyra ett släp där, så det löste sig ju ändå, men blev mycket stressigare och vi hann inte med mer än kanske hälften innan återvinningscentralen stängde.

och jag var så irriterad att jag höll på att spricka. jag sprack inte, jag sa inte ens någonting om det, för det hade ändå bara resulterat i att mr S skulle blivit sur för att han tyckt att jag hade kritiserat honom. så här hade jag gjort, och det utan något facit i hand:
1. kollat öppettider på macken SAMTIDIGT som jag stämde av att det var ok att boka släpet på söndagen istället för på lördagen (istället för att bara ta det för givet)
2. kollat upp återvinningscentralens öppettider och sedan utgått från det och hängt på låset när de öppnade för att hinna köra så många lass som möjligt.
3. förberett allting så att det bara var att sätta igång när den andre kom hem.

och sen hade INGEN behövt gnälla över att det blev stressigt, för det hade det inte blivit. jag blir GALEN när folk (just nu, läs: mr S)klagar över såna grejer som om det orsakats av omständigheter som man inte alls råder över, när det BARA handlar om dålig planering. nu råkar mr S vara urkass på att planera och organisera och det är en mycket öm tå som man inte trampar på ostraffat eller hur jag ska säga, så jag får väl istället ge mig själv en eloge som trots pms kunde knipa käft om hur jag skulle ha gjort och hur förträffligt det då skulle ha blivit.

ja. det är stress, det är pms, det är huvudvärk och mest misär. i eftermiddag ska jag träffa några kompisar och träna budföring med skott. det behövs verkligen, men jag är inte alls på hugget. men det blir säkert bra bara jag kommer iväg, det brukar det bli. nu måste jag jobba.

AnnA

Det kryper i kroppen bara jag läser om det. Planering verkar vara livsfarligt för vissa...

2017-03-08 18:57:23

.jag

eller hur???? @AnnA

2017-03-09 05:18:42


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.