måndag och förlamande trötthet är en skitdålig kombination. den här influensaskiten som vi har/haft är ingen lek, det känns som att varje dag är en KAMP för att inte bara rasa ner i soffan och stanna där forever. vi har legat i olika rum för att inte bli väckta av varandras hosta, men båda är ändå dödströtta. sen blir det inte bättre av att BÅDA mina barn tydligen tycker att de ska gräva i sin barndom och uppväxt just nu och tja, det är ju inte mother of the year Award som delas ut direkt. "varför var du alltid så arg"? frågade L igår och tja, kanske för att jag hade ett tungt och trist löpandebandjobb som gjorde mig fysiskt utmattad och själsligt urlakad, plus att jag mestadels var ensam med två barn varav ett som fått en diagnos som ingen människa, inklusive jag själv, på den tiden hört talas om eller visste hur man skulle hantera och det var ASJOBBIGT mest hela tiden och det fanns noll avlastning. ja, sånt kan man ju förklara men just nu är det som att de bara väljer att plocka ut det värsta helt ur sitt sammanhang och trycka upp det i ansiktet på mig. jag hoppar inte jämfota av lycka precis, och jag fattar inte riktigt vad poängen med det ska vara. men de får väl hållas. jag lägger mig platt, erkänner: jag har inte alltid varit en bra förälder. men att jag hoppas att de kanske kommer ihåg även grejer som var bra, och inte bara det som var skit. men jag vet inte om det går fram.
ja, men jag och mr S pratade i alla fall ut med varandra i helgen, och det var i alla fall delvis på mr S' initiativ så jag slapp irritera mig på att det känns som att det ALLTID är jag som måste ta ansvar för att lösa alla konflikter. så det blev bra. sedan släpade jag mig ut i skogen med hundarna och låg sedan på soffan resten av dagen. sedan tog jag mig samman och trollade ihop en skitgod fiskgryta av några laxbitar från frysen och ledsna grönsaker som låg längst ner i kylskåpet, ingen har orkat handla eller planera någonting så det fick bli vad det blev, men det blev som sagt gott. sedan drack jag ett glas vin till det och det var ju som att dricka MORFIN så trött blev jag av det, så det var bara att gå och lägga sig. klockan var då...åtta kanske, om ens det? kul liv man lever liksom.
ja, på söndagen så vaknade jag rätt tidigt, åt frukost, gick ut med hundarna, bakade bröd och lite småplock, men i övrigt gjorde jag inte många knop. jo. jag packade en väska, för i eftermiddag ska jag åka till en annan stad och gå på kurs och kommer inte hem förrän svinsent på torsdag kväll. jag är så grymt osugen att jag knappt har ord för att beskriva det och det har lite hängt som ett dystert moln över mig och hela helgen. och det där att försöka tänka ut hur mycket kläder man behöver och vad man ska ha på sig...stön, vad jobbigt det kändes.
ja, så nu ska jag i alla fall jobba fram till lunch, sedan åker jag tåg, kommer fram, checkar in på hotell och förväntar mig tre dagars intensiv korvstoppning i ett ämne som jag inte brinner speciellt mycket för. men jag får ju i alla fall hotellfrukost, det är väl det bästa. nu ska jag gå och fika bara för det.