jo, men jag stretar på såhär i oxveckorna och det går bra. min rapport känns fortfarande som en spretig höstack där man kanske kan hitta viss information, men jag har ju två och en halv dag på mig att snygga till den så jag hoppas det går vägen. i höstas slet jag med den både på jobbet och hemma, men nu i år siktar jag på att försöka klara det på normal arbetstid. och till nästa år ska jag lägga årets första möte med ledningsgruppen, till vilket rapporten ska vara klar, kanske i början av februari istället för som nu i slutet av januari, för ett par veckor till hade verkligen inte gjort ont för det är verkligen asmycket som ska tas fram och räknas ut och fan, dagarna känns som åttatimmars matteprov. men jaja. det åååårdnar sig.
idag är det gråmulet, snöblaskigt och allmänt trist. jag ska på ett kort möte på brukshundklubben ikväll, annars tänker jag att jag ska titta färdigt på sjätte säsongen av "walking dead", jag har kanske två avsnitt kvar. lite zombieslakt och dramatik och sen handbolls-VM på det. det blir fint.
sen funderar jag lite på vad jag ska göra med en kollega som har hamnat i en negativ spiral och det är fel på EXAKT ALLT i allmänhet och vår chef i synnerhet. det finns liksom inget som han gör som är bra i hennes ögon, och jag blir lite trött på det, okej att det absolut finns brister, men det får väl ändå finnas någon rimlighet i det hela, bara för att man är chef måste man ju inte samtidigt ha dataminne, vara tankeläsare och ha superkrafter och aldrig någonsin göra fel eller glömma bort någonting. men det är som att prata med en vägg när den saken kommer på tal, och det gör den typ jämt för hon är SÅ. MISSNÖJD. MED. ALLT. och jag känner mer och mer att nä, det här tillför faktiskt inte mitt liv någonting alls, men när man är en så liten arbetsplats som vi har blivit så kan man liksom inte bara välja bort folk hur som helst utan att det märks.
jaja. det ordnar sig väl det med. nu måste jag streta vidare med koldioxidutsläpp och andra spännande grejer.