20 år

Jazzie 2016-12-14 22:45 (3 kommentarer)
En vän uppmärksammade att det är 20 år sen jag var inne i chattsvängen.
Kommer ni ihåg den? (eller den kanske fortfarande pågår??)
Det var Aftonbladet, Passagen, ZTV(?) eller vilka det nu var vad som gällde.

För en tid var det en stor del av mitt liv. Och vilket liv. Mängder av människor från alla hörn som bara var ett namn och en bild. Men man pratade, pratade, pratade i textform.
En subkultur som tog steget in i verkligheten. Chat-träffar. Lokala sammankomster och stora träffar i någon utvald stad som man reste till.

Ett tag var detta så stort.
Nu när min vän vill återuppleva tiden och vännerna känner jag mig alldeles bortkommen. För tiden är förbi. För mig alldeles helt.
Jag har vänner kvar från den tiden. Men de har jag fört över till verkligheten. Men de övriga. De är precis som våra samtal sedan länge förlorade i cyberrymden.
Jag kommer inte längre ihåg någras Alias. Jag skulle inte ha en aning om vem det var eller vad vi en gång kan ha pratat om.

Nej. Jag är klar med mitt gamla chat-liv. Men det var ändå roligt att tänka att allt det där hände för snart 20 år sen. Mycket fick jag ut av det.

Peppar

O, jag minns. Everyday hängde jag på. Faktum är att jag träffade min blivande make där, fast det visste jag (vi) inte då. Vi var mejlkompisar i tretton år innan vi fick för oss att vi borde träffas, och sen var det bara att gå och skaffa ringar och göra barn och det hela. Så kan det gå!

2016-12-15 04:49:37

.jag

ojojoj, JA. aftonbladets chatt var mitt andra hem på den tiden (kändes det som i alla fall), finns nog inte ett ämne som inte har avhandlats där. och jag har fortfarande kontant med folk därifrån, så sjukt egentligen!

2016-12-15 06:02:31

.jag

kontant = kontakt :)

2016-12-15 06:02:46


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte