jag har en känsla av att min dotter är sur på mig. jag vet inte varför eller vad jag eventuellt skulle ha gjort, men hon är liksom kort i tonen på ett sätt som gör att det känns i magen att det är något. för ett tag sen frågade jag hur vi skulle göra i jul, och då visste hon inte. sen igår sms:ade jag och föreslog att vi kanske skulle göra upp några planer, och då svarade hon att de var ganska uppbokade redan, de skulle fira med L:s pappa och hans nya fru, och sedan med hennes killes föräldrar och sen skulle hon jobba. och jaha, det sved ju. nu är jag ju ingen julfirare av stora mått SÅ, jag behöver inte träffas och fira med sill och skinka och kalle anka den 24. men jag tycker ändå det känns lite konstigt att det tydligen går bra att göra upp planer som inkluderar styv- och svärföräldrar men inte med sin egen mamma? och ja, nu är jag pms-labil och blir lipfärdig för exakt ALLT. och samtidigt så jävla trött på folk som inte kan uppföra sig, det här med cold silence treatment är ju så jävla tråkigt och meningslöst och speciellt när jag inte ens vet vad jag har gjort, om jag har gjort något? ja. men det ligger som en klump i magen och i halsen och gör att ingenting känns speciellt roligt. jag försökte ringa, men då var det bara "numret du har ringt går inte att nå för tillfället", så jag skickade ett sms där jag skrev att om jag gjort eller sagt något som gjort henne ledsen eller arg så kunde hon väl säga så att vi får reda ut det istället för att inte säga någonting? och på det, förstås, INGET SVAR. och samtidigt som jag är ledsen så blir jag samtidigt förbannad, hon är ju ändå vuxen, men det här med att bete sig som en sådan gentemot mig är tydligen för mycket begärt. jag vet inte om det är att hon tycker att jag inte BRYR MIG TILLRÄCKLIGT, men samtidigt är hon ju tydlig med att jag ska inte LÄGGA MIG I, och gränsen mellan detta är ju inte så solklar. sen har jag ju haft svinmycket att göra hela hösten, men det är ju inte precis så att hon har hört av sig jättemycket till mig heller, jag vet inte varför ansvaret för att hålla kontakt enbart ska vila på mig? sen vet jag att hon är besviken på att hennes pappa inte vill ha med henne att göra och att hennes mormor aldrig hör av sig, men det är faktiskt inte mitt fel och jag tycker inte det känns riktigt rimligt att jag måste dubbelkompensera och samtidigt inte lägga mig i.
och på jobbet är det så jävla mycket och stressigt och kommer det EN. ENDA. PERSON till och gnäller över någonting så vet jag inte vad jag tar mig till. ja, jag gnäller väl också, men det får ju fan i mig finnas gränser för hur missnöjd man kan vara utan att ens försöka göra något åt det. och imorgon måste jag vara hemma och öppna för då kommer hantverkaren som ska laga ett rör i skorstenen och förhoppningsvis även fixa kaminen, och det har jag varken tid eller lust med, men det måste ju göras.
och så min mamma då. igår ringde min syrra och jag beklagade mig lite över det här att behöva ringa jämtjämtjämt. min syrra tyckte inte det var så farligt, "jag tar det på hemvägen från jobbet" (hon bor på gångavstånd) och jag önskar att jag också kunde göra det, men dels blir mamma TOKIG om jag ringer när jag kör bil och då måste jag ändå ringa eller sms:a när jag kommit hem så att hon säkert vet att jag inte ligger död i något dike, och dels är det flera områden med massiv radioskugga på vägen så samtalen bryts ändå alltid. och det jobbiga är egentligen inte själva samtalen, det jobbiga är att vara tvungen att KOMMA IHÅG, att ha det hängande över sig varenda jävla dag.
ÅÅH, jag vill bara lägga mig ner och sova i tusen år. så känns det nu. eller hugga ved, det är kanske inte fysisk avkoppling, men mentalt, det är väl någon slags mindfulness för mig. men så har jag ju ont i min jävla arm då, så det går ju inte. fast igår sket jag i det och gick ut och högg ändå. sen smorde jag in armen med tre olika sorters liniment och lindade ett hästbandage om. idag känns det i alla fall inte värre än igår, det är ju alltid något.
men ja, det är väl SÅDÄR just nu om någon skulle fråga. fast jag antar att jag ändå bara skulle svara att allt var bra.