jamen nu börjar det ÄNTLIGEN lugna ner sig. igår var det ingen produktion, idag blir det kanske lite. men det är så himla stor skillnad på att kunna komma till jobbet, sätta sig och kunna jobba ostört utan att vara tvungen att avbryta för att gå och kolla om det har kommit nya prover, sätta igång prover, ta ut färdiga prover, göra analyser, föra in resultat och såna grejer som dels tar rätt mycket tid, och framför allt är irriterande när man hela tiden får allting annat man försöker göra upphackat och man är tvungen att ha koll på tider och ha larm som tjuter och kräver att man släpper allt och åtgärdar rätt så omgående. speciellt när det andra man försöker göra är rätt så komplicerat och det känns som att man har noll koll.
men igår var det en ostörd dag, och kanske idag också. så det känns bra och jag har redan fått massor gjort och drömmer våta drömmar om hur det ska bli när produktionen stänger helt för service och underhåll. då får jag jobba ostört med mina nya arbetsuppgifter HELA TIDEN, det är knappt man tror det är sant, vilken lyx.
men till dit är det några veckor, så än så länge gäller det att passa på. och härda ut i mörkret, fy fan vad jag är TRÖTT. igår kom jag hem och la mig på soffan och glodde på tv exakt hela kvällen, det var allt jag orkade. jag såg "mitt psyke och jag" på svt play och fick ett namn på min mamma: generaliserat ångestsyndrom, vilket efter en snabb googling kunde sammanfattas så här:
Den som lider av GAD har oftast inga särskilda fobier och drabbas i allmänhet inte heller av ångestattacker. Istället förekommer en fundamental oro över det mesta i livet. Generaliserad ångest resulterar i en överdriven ängslan och denna ängslan påverkar hela ens liv och uppfattning av verkligheten bortom all rimlighet. Oron och ängslan förbrukar stora mängder energi och präglas ofta av:
Överdriven rädsla och oro
Kroniskt beredskapsläge
Huvudvärk
Sömnsvårigheter
Irritabilitet
Koncentrationssvårigheter
Vanmaktskänsla
och det var ju check, check, check på precis alltihop. sen hjälper ju inte det mig ett endaste dugg, för jag känner min mamma och hon skulle hellre gå i sjön än att erkänna att hon led av någon form av mental åkomma, enligt henne själv är hon stabil som själva urberget och det här med att hon upptar större delen av sin tid med att noja över saker som kan eller kommer att hända är liksom bara ett litet och nästan charmigt karaktärsdrag som man får stå ut med, typ.
ja, men det var i alla fall som alltid intressant att få höra om andra i liknande situationer.
idag ska jag hem och städa och sedan kanske inte göra så värst mycket mer. jag är fortfarande trött, tröttare, tröttast, av mörkret och kanske också av att ha haft så in i helvetes mycket att göra hela hösten. men imorgon är jag ledig och helgen är tom på aktiviteter förutom på lördag då jag ska på massage. så jag ser fram mot att VILA. läsa böcker, gå i skogen med hundarna, se på film, hugga lite ved, laga god mat och diverse saker som inbegriper soffor, mjuka filtar, värme. det satsar jag på.
men först väntar jobb och städning, men sen så.