rörigt

.jag 2016-10-18 08:02 (inga kommentarer)
nu är det snurrigt. ja, tack och lov inte kristallsjuke-snurrigt (hade väl bara fattats det) utan bara jävligt rörigt. förra veckan fick jag i uppgift att göra en sammanställning över vissa råvaruleverantörer samt komma med klämmiga förbättringsförslag till nästa år, som skulle redovisas på ett möte med koncernledningen och sagda leverantörer och därför skulle alltihop vara på engelska. jag beräknade att det skulle ta mig kanske tre timmar att samla in data, göra statistik, presentera den lite snyggt ihop med lite text. och jag trodde att deadline var nästa måndag och att alltså jag hade rätt gott om tid, men igår morse nämnde M i förbigående att "idag kommer ju koncernledningen". alltså EH. som tur var började deras möte inte förrän efter lunch och jag hade börjat spåna lite, så jag lyckades sno ihop en rapport och skicka iväg den i elfte timmen. JAG HATAR SÅNT.

ja, och sen hade jag möte med min chef och då visade det sig att på måndag ska jag ha ungefär tusen grejer klara, och det trodde jag var på måndag om fjorton dagar. ALLTSÅ VAD FAN? och det är alltså stora och tunga grejer som jag aldrig har jobbat med innan och som jag verkligen inte känner att jag har koll på. plus att jag ju ska sköta mitt gamla jobb parallellt och just nu peakar orderingången så att man skulle kunna tro att man var mitt i högsäsongen. min chef frågade om jag ville att han skulle höra med praktikanten om hen kunde komma in och avlasta lite, men det bli ju ingen avlastning, eller i alla fall väldigt lite eftersom praktikanten inte har fått lära sig i vilket sammanhang saker ska göras utan måste hela tiden fråga när och i vilken ordning och omfattning saker ska göras, plus att hen inte har fått lära sig en hel del väldigt basic grejer som A ville ha för sig själv. så tack så JÄVLA mycket för det, A. så jag sa nej till praktikant. det var kanske dumt, men jag känner inte att jag orkar ha någon som tassar omkring och behöver vägledning när jag knappt hinner med att andas. igår bröt jag en helig princip som jag har, som går ut på att jag aldrig ska sitta hemma och jobba på kvällarna. det är väl en sak om man till exempel är hemma på dagen för att vänta på en hantverkare, då kan man ju ändå inte göra något vettigt av sin ledighet och då kan man ju lika gärna jobba och få betalt för den tiden. men i övrigt vill jag ha tydliga gränser mellan arbete och fritid, jag vill inte sitta i tv-soffan och svara på jobbmail men igår var det exakt vad jag gjorde i tre timmar, sedan var det läggdags. och i morse vaknade jag kvart i fyra och kunde inte somna om, så då gick jag upp och åkte till jobbet. KUL LIV.


och till råga på allt så ska jag göra grupparbete på min jävla distanskurs, tack och lov bara med en person till, och igår kväll ringde jag henne för hon ville att vi skulle "spåna lite och se så vi var på samma linje" och det var vi väl, men hon var så enormt mjäkig och omständlig att jag höll på att bli galen. det var åtta frågor som skulle besvaras och jag tyckte att vi kan väl ta fyra var, men då skulle det divideras i oändlighet, "om jag kanske skulle ta fråga två..." "har du funderat något på fråga sju...?" "vad tror du om nästa inlämningsuppgift...?". GAH.


och så gårdagens samtal med min mamma då. min yngsta kusin fick barn för några veckor sedan, och hon, min mamma alltså, kunde liksom inte smälta att min farbror och faster, som hon inte alls har speciellt mycket kontakt med, inte hade ringt och berättat det. "de kunde ju till exempel ringa och fråga hur jag mådde och samtidigt passa på att berätta att de hade fått barnbarn", sa hon i en anklagande ton fastän hon själv aldrig någonsin ringer och frågar hur någon mår och dessutom inte ens gillar dem. och sedan hade hon hört av någon annan släkting att de, min farbror och faster, inte hade åkt och hälsat på min kusin och bebisen förrän efter kanske ett par veckor. "man tycker ju att de skulle ha lite mer intresse när det är första barnbarnet och allt", sa min mamma ogillande, tydligen helt glömsk av att hon inte kom och hälsade på SITT första barnbarn förrän efter kanske sex veckor, och att hon sedan dess - drygt trettio år sedan - på eget initiativ har tagit kontakt med sina barnbarn max tre gånger, och då alltid som en följd av att hon frågat MIG saker om dem som jag inte kunnat svara på och därför hänvisat till dem själva eftersom de är vuxna människor, så det där med "eget initiativ" kan man ju ta med en nypa salt, och jag tänkte att HÖR HON INTE HUR KONSTIGT DET HÄR LÅTER? men nä, tydligen inte. fy fan vad jag är trött på människor i allmänhet och henne i synnerhet.

nä, men jag skulle bara gnälla av mig lite, nu måste jag jobba.

Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.