alltså, igår trodde jag att jag skulle bli TOKIG. vi satt på ett möte som handlade om rutiner på en avdelning. varför de finns, varför de ska följas, varför de ändå inte följs och hur vi ska göra dem bättre, tydligare, mer självklara att följa. jamen så ska väl vissa sitta och gagga om "jamen om vi bara kunde komma på ett sätt som gjorde att vi eliminerade...[insert valfritt problem] så hade vi ju inte behövt [insert valfri förhållningsregel]...JAMEN DET KAN VI JU INTE, beroende på att vi är begränsade av till exempel regler som vi inte själva styr över, egenskaper på materialet vi tillverkar, utformningen på lokaler och en herrans massa andra parametrar som vi liksom bara måste tugga i oss och utgå från. herregud, om man hade kommit på ett sätt att upphäva tyngdlagen så hade vi ju alla kunnat flyga. men nu finns tyngdlagen och den går inte att snacka bort, och då måste man väl ändå utgå från den. kan jag ju tycka. och då är det lite skönt att kunna få vara lite bossig och peka med hela handen och säga ifrån, släpp det där, fokusera på det här istället när man suttit en kvart och harvat och inte kommit en centimeter framåt.
men på kvällen hade jag hundkurs och det var så roligt. fast jag tror jag håller på att överanstränga mina stämband eller nåt. på min gamla tjänst gick jag mest för mig själv och höll på med mitt, och ibland pratade jag bara med folk på fikarasterna. men nu sitter jag i telefonsamtal och möten halva dagarna, och är oftast den som driver mötena också. och det blir uppenbarligen en väldig massa ord som ska sägas. plus att jag står och pratar på brukshundklubben på kvällarna. jag känner mig helt enkelt ANSTRÄNGD i halsen eller rösten eller vad man ska säga. inte ont, men...ja, lite slitet. men det går kanske över?
i eftermiddag ska jag träna spår med mitt gäng, det ska bli kul. och på fredag ska jag träffa min bästa J. och på lördag är det kurs, spårning igen, och på söndag ska jag tävla. det går lite i ett, men det är roligt.