idag ska jag ha mitt besök från utlandet, dag ett av två. jag är inte ett dugg pepp på det, kan jag väl säga, jag har pms och ont i huvudet och har sovit dåligt. vaknade av rethosta, jag är inte ens förkyld men kommer kanske att bli. eller så är det psykosomatiskt.
mr S var uppåt igår för han hade fått godkänt på sin sista inlämningsuppgift, den som har hängt som ett damoklessvärd över honom hela sommaren (känns det som, för även om han inte har jobbat med det aktivt mer än kanske de senaste veckorna har han ju vetat ända sen i våras att det ska göras och lämnas in och ojat sig lite över det mellan varven). så det var ju bra och skönt att ha det avklarat, nu ska han ju "bara" få tag på en lärlingsplats också. idag skulle någon chef på stället där han praktiserar prata om det med någon högre chef på samma ställe. nu har han ju gått en utbildning inom en bransch med goda framtidsutsikter, så det finns ju fler företag att söka på om han inte skulle få det här. men nu har han ju TRIVTS så bra på praktiken, och eftersom han har haft en del oflyt med sin jobbsituation så hade det ju inte skadat med lite flyt någon gång, kan man ju tycka.
fast det finns ju ingen sån balansräkning, så det är ju bortkastat att tänka så. men är det någon som har några lediga hypotummar idag så HÅLL, pls.
idag har jag inga planer, inte imorgon heller, det känns som att jag mest bara har siktet inställt på att överleva. mest idag, för imorgon kommer min chef att vara med och förhoppningsvis styra upp en del. vi ska bland annat förbereda oss för kommande revisioner och jag är ju fortfarande så ny på det jag gör, jag har visserligen varit med om en miljon revisioner men aldrig som en del av "högsta ledningen", och det har ju i alla fall chefen varit.
men idag ska jag dra hela lasset själv med den här personen från vårt utländska systerbolag, och JAG ÄR SÅ DÅLIG PÅ SÅNT HÄR. ge mig arbetsuppgifter, jag utför dom, ge mig problem, jag löser dom, ge mig en människa att ta hand om, jag fixar det såklart men tycker det är DÖJOBBIGT. igår satt jag och tjuvlyssnade på min kollega M när han kallpratade med någon, han är så sjukt socialt kompetent att jag jämförelsevis vill lägga mig ner och dö. har man bara något att prata om är det väl ingen fara, men det är det där med att hålla samtalet flytande när man egentligen inte har någonting att säga, jag fixar liksom inte det.
jaja. nu ska jag lugna nerverna med att plöja igenom nån europeisk standard för nåt. sen är det väl bara att köra så det ryker.