Ã…terigen

Jag började tampas med vikten redan när sköldkörteln la av för drygt 20 år sedan. Sedan har det blivit värre, och värre, och värre. Har testat allt. Skrev till och med in mig på obesitasmottagningen för några månader sedan. Alternativen där är operation (inte tillräckligt hög vikt) och behandling med påsmat. Alltså, hur mycket jag än vrider och vänder på det känns det helt fel.

Igår hade jag haft migrän i en vecka. Varje dag. Först huvudvärk när jag vaknade, sedan migrän direkt efter frukost. Jag kollade min vikt, värre än någonsin. Fick ett panikryck och tänkte att nu får det fanimig räcka. Men det har jag ju tänkt förut.

Kom ihåg samtalet jag hade med min chef under våren. Hon är utbildad inom kost och hälsa och har grymma kunskaper. Detta plus ett fantastiskt bemötande gör henne till en strålande coach, fast hon egentligen "bara" är min chef, och en bra sådan. På något sätt landade det hon sa då, lite senare, och jag började läsa lite bloggar hon tipsade om.

Igår kväll testade jag en riktig LCHF-middag. Jag åkte och handlade, köpte på mig matvaror för ett mer LCHF-aktigt leverne, och har sedan dess kört på. Middagen bestod av lövbiff med tillhörande megafet sås, och grönsaker.

Två koppar kaffe har det blivit idag, med kokosolja av fin sort, och grädde. Trodde det skulle smaka satan, men jäklar vad gott. Till frukost blev det ett kokt ägg, vilket jag inte är superförtjust i, men det gick bra. Och en tallrik med turkyoghurt blandat med lite grädde, och nötter på. Jag fuskar än så länge med sötningsmedlet. Men inget socker. Inga onödiga kolhydrater.

Idag är jag migränfri för första dagen på en vecka. Slump? Kanske. Det enda jag haft svårt för hittills är att vräka i mig ett glas vatten med salt i, vilket jag ändå gör för att hålla saltbalansen i schack och för att undvika onödig huvudvärk. Visst, jag har haft spänningshuvudvärk. Men igår vid den här tiden hade jag tagit inte mindre än fyra sorters värktabletter. Idag har jag bara tagit Bamyl. Och jag mår finfint.

Än så länge går det bra. Kanske är detta rätt väg att gå. Senast jag testade LCHF var väl snart 15 år sedan. Då fanns inte samma info på nätet som finns idag. Inte alls samma utbud av bloggar och recept, pepp och forum, råd och stöd. Idag finns allt, och lite till. Jag ska verkligen försöka ge det en ordentlig chans. Jag är värd det. En dag i taget.

I övrigt är livet hyfsat. Ett jobb som är superbra, pluggande som går strålande och bra för framtiden, två friska och glada ungar, hus som inte längre har en trasig fasad, två bilar och finfin sambo. Allt gott. Utom vikt, och naturligtvis kunde det bli lite mindre stökigt här hemma. Men om jag fokuserar på det positiva kanske det andra ger sig. För tio år sedan hamnade det mesta på den negativa sidan. Lite mer jobb och slit så blir det kanske ännu mer övervikt åt det positiva hållet. Jag hoppas i alla fall det.