måndag morgon och en vad som verkar vara oändlig arbetsvecka tornar upp sig framför mig. det är möten hit och dit i så många olika områden att det känns svårt att hålla fokus på vad som ska göras mellan mötena, vad som ska prioriteras. allting hänger ju ihop och börjar man peta någonstans så blir det som ringar på vattnet i någon annan hög.
nä, sådär jättepepp är jag alltså inte denna måndagsmorgon. min låsning i bröstryggen och skulderbladet vill inte riktigt ge med sig, vilket drar ner humöret åtskilligt eftersom det gör svinont när jag vrider huvudet i vissa lägen. mitt finger, som fick en rejäl smäll på av en roterande detalj på en maskin förra helgen, är förvisso bättre. men fortfarande inte bra, det gör fortfarande ont i vissa lägen. herregud vad jag kan bli less på det här att ständigt ha ont. och mitt nya braiga massageställe har stängt över sommaren och öppnar inte förrän i augusti. nu har jag panikbokat en tid på ett annat ställe och hoppas att det ska bli lite bättre åtminstone.
i lördags tränade jag viltspår, och det gick väl SÅDÄR. eller, valpen var duktig och när han fick problem så kunde jag läsa honom och stötta på ett bra sätt, enda grejen med honom är att han med tiden har blivit så SATANS laddad vid skottprovet att han börjar skalla i ren upphetsning, och det är inte meningen. den här gången tänkte jag försöka intressera honom för godis i väntan på att skytten skulle gå fram, men valpen lurar man inte så lätt, han vet precis vad som är på gång och hans förväntningar är skyhöga.
men minsting, han gick in i rutan, markerade direkt någonting och fick bråttom iväg. jag tyckte det gick lite väl lätt, så jag drog honom ett varv runt rutan, han markerade på samma ställe och ville iväg igen, och då tänkte jag "lita på din hund", för det ska man ju, men så var det fel. HELVETE, det var inte precis vad mitt självförtroende behövde när vi ska gå prov nästa helg, en hund som tjuter av glädje när han ska vara tyst, och en som vimsar iväg på vad som känns som första bästa vittring. men men, det är som det är och bara att hoppas att det går bättre då. resten av minstings spår gick okej fram till typ tjugo meter innan slutet, då började han vimsa omkring hit och dit i vad som kändes som en halv evighet. fast det vet man ju inte vad som har varit där och stört så det är inte mycket att säga om. men det är så typiskt, det har gått svinbra hela våren och då hade det ju varit trevligt att avsluta med två bra prover som ett kvitto på det. men jag ska försöka att inte haka upp mig för mycket kring det utan bara försöka göra så gott jag kan för att läsa av mina hundar, mer kan jag ju liksom inte göra och, note to self, DET ÄR INTE HELA VÄRLDEN ATT FÅ EN NOLLA.
resten av helgen förflöt på i ett rätt segt tempo, tycker att jag har sovit dåligt och aktivitetsnivån blir väl därefter. jag längtar efter semester och lediga dagar. igår försökte vi dra upp lite planer för semestern, jag och mr S, han kommer att ha lite ledigt från praktiken vilket som av en lycklig slump råkade sammanfalla med min semester.
idag ska jag ha sista träffen med min ena hundkurs, och ska jag hinna träna med mina egna också så blir det nog i princip bara hem och ut med hundarna och sen iväg och komma hem lagom till läggdags. men annars har jag inget på kvällarna den här veckan. spårprov på lördag och på söndag ska jag följa med en av mina elever som ska tävla för första gången, försöka stötta och peppa lite. sen är det ju midsommar nästa vecka, då kommer mr S' kompis och det blir väl...ja, det blir vad det blir av det. men en extra ledig dag och en vecka närmare semestern i alla fall.
nu: gräva vidare i högarna.