jaha, men här sitter jag och känner mig helt söndermanglad. gårdagen var inte en av mina bästa dagar, that's for sure. mötet med min utländska...kollega, får jag väl säga för vi jobbar ju ändå med ungefär samma saker, gick väl ändå rätt skapligt. men det här jag ska jobba med känns så SVÅRT. jag är van att kunna om inte allt så åtminstone ha ett hyfsat grepp om det mesta, veta precis hur jag ska göra eller hur jag kan ta reda på saker. sen är inte allting lätt för det, verkligen inte. men här känns det mest som att jag famlar i blindo på väldigt djupt vatten utan att veta om jag ens kan simma. och det är läskigt. men utveckling ska väl vara läskig, annars är det ju ingen utveckling. då simmar man ju bara runt i sin lilla ankdamm utan att komma någonstans, tänker jag mig i alla fall.
en sak som bekymrat mig mycket med gårdagen var lunchen. jag har ju alltid matlåda med mig, men när det har besök förväntas man ju valla iväg med dom till någon lunchrestaurang. det hade jag fixat, men sen en timmes kallprat om ingenting på utrikiska kändes i det närmaste övermäktigt. MEN SOM VÄL VAR hade min chef också besök, så han tog med sig båda och jag kunde gå och mikra min lunchlåda och vila hjärnan en stund. när jag satt där och småpratade lite med några kollegor så kom A in. sa inte ett ord, bara slängde in sin låda i mikron, satte sig vid samma bord, slevade i sig maten med blicken fäst på den och utstrålade ingenting annat än ren och skär grinighet. och när hon ätit upp så reste hon sig bara och gick därifrån. INTE ETT ORD hade hon yttrat på hela lunchen, och jag tycker väl att man kan väl för helvete åtminstone säga hej. även om man har en dålig dag. och alla dagar kan väl ändå inte vara dåliga dagar? "hon har väl inte så roligt liv", sa mr S när jag ondgjorde mig på kvällen, och det har hon kanske inte, men det blir väl ändå inte bättre för att man går omkring och beter sig som att man både sålt smöret och tappat pengarna och som att hela världen har förenats i att göra livet surt för just henne?
jaha, men sen fortsatte dagen och när den var slut var jag mer eller mindre också det. men jag hann till verkstan innan de stängde, och mr S kom och hämtade mig så jag slapp stå och vänta på bussen i en evighet, så att jag åtminstone hann hem och ta en macka innan det var dags att susa iväg till brukshundklubben. och ni vet det där jag sa om jag kanske skulle anmäla minsting till en tävling? HA HA HA, säger jag om det idag. så dåligt som det gick igår minns jag inte när det gick sist. och jag blir så arg på mig själv som inte bromsar i tid, för med minsting är det ingen idé att fortsätta träna när han blir osäker, han blir bara passiv och låg. men så tycker jag att vi väl åtminstone ska få till något som lyckas och belöna upp det så att vi slutar i en positiv anda. men igår var det verkligen inte mycket som funkade. så när jag åkte hem var jag i princip gråtfärdig av besvikelse, av trötthet, fast mest av pms och för att jag hade så ont i huvudet och där det hade låst sig i bröstryggen tidigare på dagen och i fingret som jag skadade i helgen. och så kom jag hem och klockan var i princip läggdags och jag bara MEN SKA LIVET VARA SÅ HÄR? fast det var kanske lite väl orättvist, för 99 gånger av 100 så är jag på gott humör när jag åker hem från brukshundklubben. men igår var väl den där hundrade gången då.
och idag har jag galopperande pms-spänningshuvudvärk. låsningen i bröstryggen masserade jag bort med en helvetesmaskin, så nu kan jag röra mig, men är å andra sidan mörbultad som om jag hade hela skulderbladet fullt med blåmärken. men hellre det än att inte kunna vrida på huvudet utan att det känns som att någon sticker in en kniv mellan ryggkotorna.
och idag är planen: jobba, åka hem och städa. fast mr S hade bjudit hem någon i sin klass för de skulle göra grupparbete. fast han skulle ta med sig sin hund, så frågan är väl hur mycket grupparbete det kommer att bli. risken är att jag måste åka hem och VARA TREVLIG. till skillnad från A så kan jag ju faktiskt vara det även om jag har en dålig dag. det är kanske inte vad jag har lust med, men man får bita ihop. ja, sen ska väl bilen hämtas på verkstan och tusenlapparna ska väl fladdra iväg i vanlig ordning. ja, så får jag väl städa sen då. men efter det ska jag nog inte göra så mycket mer, känner jag, utan kanske bara kura ihop mig på soffan och glo på tv och gå och lägga mig tidigt. och sen är det snart helg.