jaha, då var den härliga soliga långhelgen dessvärre slut. jag ska inte klaga, jag har mest struntat i måsten och nästan bara gjort sånt jag tyckt varit roligt. fast måstena finns ju kvar, en tusen mil lång lista att beta av. men det var så skönt att vara ledig. och jag längtar så tills mina kurser är avslutade, när jag kan vara LEDIG på riktigt. några veckor till så.
här på jobbet var det tydligen KAOS i onsdags. vi jobbade ju halv dag och jag gick hem vid tiotiden, och A hade tänkt gå vid lunch men hade fått stanna kvar ända till klockan fem. ja, det är trist, jag har varit med om det fler gånger än jag har kunnat räkna. men nu kände jag mest SUCK, nu ska man behöva lyssna på hennes jävla martyrgnäll om det. hon har ju ett synnerligen tröttsamt sätt att förhålla sig till saker, som att allting är en konspiration vars enda syfte är att jävlas med henne medan alla andra glider fram på en räkmacka och har det bra MEN HON FÅR SLITA, HON.
ja, det är väl bara att hitta ett sätt att förhålla sig tillbaka. att hon är en obetydlig människa som är här för att göra ett jobb. jag måste inte gilla henne och hon måste inte gilla mig. sen måste man ju tyvärr ändå frottera sig lite mer än vad jag har lust med, mest bara för att jag tycker det ser illa ut om A lämnas utanför. vi är ju numera bara tre stycken som jobbar i vår byggnad, M och jag funkar jättebra ihop och ingen av oss gillar A. men det betyder ju inte att vi kan ignorera henne, utan vi försöker dra med henne i våra samtal, skoja med henne, vara inkluderande när vi ska gå iväg och fika eller äta lunch. men det är jobbigt att hela tiden behöva vara artigt trevlig mot en människa man knappt står ut med. men om några veckor ska det ju börja en praktikant, och A har ju lovat att ta hand om henne. så det blir förhoppningsvis lite avlastning från det sociala oket som jag känner när det gäller A. som får mig och M att ibland stänga in oss i något rum och bara stå där och hyperventilera.
mm. ja, men annars sitter jag här och är pms-uppsvälld och känner en allmän olust, som, om man kokar ner den, mest handlar om A. och då undrar jag lite vad det är för mönster som jag uppenbarligen alltid snärjer in mig i, som gör att jag ALLTID får såna jävla stolpskott på halsen fastän jag inte vill, ska jag lägga av med att vara artigt vänlig och börja vara öppet otrevlig istället? fast det känns inte som ett bra alternativ, man vill ju kunna leva med sig själv och det skulle jag nog inte kunna göra om jag satsade på att bli farmen-qristina 2. men samtidigt blir jag så trött på när vissa människor inte kan läsa av situationen och fatta att man inte VILL HA DOM INPÅ SIG så ibland känns det som en lockande tanke.
gah. ja, det är väl hormoner och det går väl över. på fredag ska jag kanske träffa J, som är min bästa människa näst efter mr S. det enda tråkiga är att vi nästan aldrig kan träffas för antingen kan inte hon eller så kan inte jag eller så måste hon ta hand om barnen för att hennes man ska iväg på något, och ingen av oss är ute efter umgänge i stil med "hänga i lekparken och prata medan barnen gungar", för vi pratar om ALLT, exakt allt, och det är väldigt sällan ämnat för andras öron. så i bästa fall blir det några intensiva timmar tre-fyra gånger per år, men det är guld värt. vi var på gång för ett tag sen, men så blev hon sjuk och sen var det lögn att hitta en lucka där båda kunde. så nu hoppas jag på fredag och att ingenting kommer emellan.
men nu: jobbajobbajobba.