idag jobbar jag bara halv dag, vilket innebär att jag slutar ungefär efter frukostfikan och inte mig emot. jag pratade med min syrra för ett tag sedan och vi kom in på det där med att gå i pension, och hon menade på att det "skulle bli svårt". och då inte ekonomiskt, vilket kanske är det som jag känner skulle vara haken, utan socialt. tänk att inte ha ett jobb, tänk att inte ha några kollegor, tänk att inte vara behövd någonstans, och där jag tänkte HERREGUD VAD SKÖNT så tänkte min syrra exakt tvärtom, hjälp vad ensamt och hur får man egentligen dagarna att gå om man inte har ett jobb att gå till? så olika kan man alltså se på saker, men man behöver ju inte ha identiska åsikter bara för att man är släkt.
en sak som är märklig är att folk, inte min syrra direkt kanske, men ofta när det här med att gå i pension kommer upp och man säger att man ser fram mot det och att man tycker det ska bli så skönt och att man skulle kunna sluta jobba imorgon om det hade varit möjligt, då ska folk nästan undantagslöst komma med någon slags domedagsprofetia att vänta du bara, du kommer att tycka att det kommer att kännas jättekonstigt/jättejobbigt/jätteensamt/jättetomt/insert valfri känsla som är motsatsen till "skönt". jamen det vet väl inte dom? okej, jag VET ju inte hur jag kommer att känna det om 20 år, men det vet väl inte dom heller i så fall och jag borde väl ändå känna mig själv bättre än vad random folk gör kan jag ju tycka.
men hur som helst. nu stundar fyra dagars långledighet och det ser jag fram mot. idag har jag inget på agendan. imorgon ska jag kanske hänga lite med N och barnbarnen. ingenting på fredag, viltspår på lördag och sen hålla kurs på söndag, så på pappret ser det rätt bra ut. jag har en inlämningsuppgift som ska vara inne på söndag, men den är nästan klar. och min komplettering till förra inlämningsuppgiften blev godkänd, och nu har jag även fått mitt ämnesval för hemtenta godkänt så att jag kan försöka komma igång med den. den ska inte vara inne förrän 30/5, men det är ju inget man snyter ur sig på en kafferast direkt så det känns ändå inte som att det är jättegott om tid. men jag ska nog hinna ta det lite lugnt den här helgen också, tänker jag. gå i skogen med hundarna, fundera över stort och smått i livet, hugga ved och såna grejer.
nu: koka kaffe och knoga vidare.