alltså, det är ju inte som att man jublar när klockan ringer och det är kolsvart ute och man är trött och stressad och pms-stingslig. men upp ska man och nu är jag på jobbet och det är shitloads med grejer som bara väller in från alla håll. det är nästan, men bara NÄSTAN, så att jag längtar tills att A ska börja, vilket hon ska efter påsk någon gång. jag ser verkligen inte fram mot att dras med henne ytterligare en säsong, men det är i alla fall någon att lassa över lite arbetsuppgifter på.
i eftermiddag ska jag på massage och sen vill jag bara åka hem och lägga mig på soffan och kolla på något hjärndött tv-program, jag har pluggat så sjukt mycket denna vecka och ändå tycker jag inte direkt att något har fastnat, inga insikter som har trillat in och ingenting som låter sig omformuleras till en hemtenta. men det ger sig väl, eller: måste göra det, på ett eller annat sätt.
"men varför håller du ens på?" undrade mig kollega T när jag gnölade över hemtentaångest i fikarummet häromdagen. ja, det kan man ju fråga sig. ingen tvingar mig ju och det här är ingenting jag någonsin lär få nytta av annat än i möjligen rent allmänbildande syfte. fast det är väl det där med att man slutför det man påbörjat, man ger inte upp, man tar sig i mål om man så är halvdöd. dumt kanske, jag vet inte. T menade på att man kan ju läsa kursen ändå, om det bara är innehållet man är ute efter, man behöver ju inte ens tänka på att göra tentor och plocka poäng när man inte är studerande. nä, det ligger väl nån poäng i det. men jag vet inte, det är väl det här Duktig Flicka™-syndromet och säkert något gammalt klasskomplex som gör att det känns så himla bra att ha en stor påse med officiella akademiska meriter. ÄH. jag vet inte.
efter massagen är i alla fall planen att åka hem och göra spenat- och ricottaostfyllda cannelloni i en tomatsås som är to die for, hälla upp ett glas vin och beta av senaste avsnittet av "vinyl" på HBO. sedan lär jag väl somna i soffan vid åttasnåret, men det gör väl ingenting eftersom jag måste gå upp astidigt imorgon och hjälpa till på tävling. startfältet är massivt, så jag räknar med att det kommer att ta exakt hela dagen, men det är väl bara att gilla läget. nästa gång kan jag ju tänka mig för och inte bara säga ja av gammal vana när någon frågar om jag kan hjälpa till hela dagen, jag är faktiskt inte i någon position där jag behöver vara först på plats och kvar till sist. jag har fått förfrågan från min klubb om jag vill utbilda mig till både tävlingssekreterare och tävlingsledare och till och med domare, och jag bara: NIX, tack men nej tack. inget mer sånt för mig, jag vet hur det kommer att bli, been there done that i ridklubben och plötsligt sitter man där och är spindeln i nätet och har en massa ansvar och måste ställa upp på allting vare sig man vill eller ej för att man är den enda som har kompetens. som sagt, tack men nej tack. och dessutom kan jag med gott samvete säga att jag redan lägger rätt så mycket tid på mina kurser, så jag drar ju mitt strå till klubbstacken ändå. att det sedan är jättekul och utvecklande och bekräftande gör ju inte direkt ont heller.
på jobbet är det inte mycket som känns jättekul och utvecklande och bekräftande just nu. men det är väl bara att GILLA LÄGET som vanligt. nästa vecka ska vi i alla fall på kick off, bo på hotell, äta god mat. det blir väl ett avbräck i den här smeten hoppas jag.
---
senare:
alltså jag är så himla besviken, fick precis ett sms från massagen att hon var sjuk, så hela min omsorgsfullt planerade mys-eftermiddag rasade som ett korthus. alltså jag kan ju förstås åka hem och bara lägga mig och ta det lugnt ÄNDÅ, inget hindrar mig och jag hade ju ingenting annat inplanerat. men det är ju liksom en helt annan grej när man är nymasserad och avslappnad och mjuk. men jaja, shit happens. dessvärre har jag haft en jävelstressig förmiddag men tänkt att det får vara okej eftersom jag ju skulle bli masserad. nu får jag väl själv försöka jobba ner de där axlarna som sitter i jämnhöjd med öronen. inte det lättaste.
men det är i alla fall snart helg.