sitter här och försöker maxa njutningen av en helt ledig söndag, för det lär inte bli jättemycket av den varan framöver. även om det nästan bara är roliga saker på agendan och jag har valt dom själv så jag klagar inte.
men just nu i alla fall: rätt bra. jag gick en härlig powerwalk på en mil med hundarna. kom hem, bakade bröd, pluggade en stund, hjälpte mr S att överklaga till csn, svarade på lite mail. så det känns som att det har blivit lite nytta gjort också utan att det har tagit speciellt mycket på krafterna.
något som tar på krafterna: såg på facebook att en nära vän till min bror har gått bort, hastigt och oväntat. han gick i klassen under mig på högstadiet, på den tiden var vi väl lte hej-hur-är-läget-bekanta, efter skoltiden har det varit väldigt flyktigt. min bror och han har spelat i samma band, han gifte sig med en tjej i min klass, en gång hamnade jag hemma hos dom på en efterfest, men mer än så är det inte. vi träffades senast på min brors bröllop men jag skulle ju ändå inte påstå att han ingår i min bekantskapskrets. men ändå. en kille i min egen ålder, alltid med glimten i ögat (som jag minns honom), mitt i livet och nu finns han plötsligt inte mer. det är ju fan också, att de där trevliga ska försvinna från den här världen i förtid medan de elaka svinen fan i mig kan få leva i evighet.
men ja. det är ju verkligen inte värst för mig. men lite gnager det ändå, insikten kommer som ett litet hugg då och då. och förtar lite av den där härliga söndagskänslan, det gör det onekligen.
men i övrigt är det helt okej. veckan som tornar upp sig känns lite hektisk: styrelsemöte imorgon, tävlingskurs för minsting på tisdag, intensivträning i inomhushall både torsdag och fredag eftermiddag, sen ska jag hålla kurs för rasklubben på lördag och tävla på söndag. men det är bara styrelsemötet som är verkligen tråkigt och det är ju DET SISTA STYRELSEMÖTET, sen är det bara årsmötet kvar och sen kan jag säga hej då till rasklubbens måsten. tävlingen känner jag väl sådär för om jag ska vara ärlig, men jag brukar sällan känna mig sådär jättepepp veckan innan. alltid när jag anmäler så känns det som världens bästa idé och gud vad kul det ska bli, sen ju närmare det kommer desto mer opepp blir jag, men det brukar vända på själva tävlingsdagen, åtminstone om det inte går alldeles åt skogen. nu har ju minsting chans på en titel, så det är lite extra nervöst, plus att det är så himla långt att köra, men det var enda tävlingen som inte var utomhus eller i svinkallt ridhus. eftersom jag strök mig från höstens sista tävling måste jag försöka ta igen det nu innan tävlingssäsongen börjar. går det bra kan jag helt fokusera på tvåan sen, går det inte bra...tja, det finns en plan B såklart.
nu ska jag masa mig ut i köket och göra en jordgubbspaj och sen kanske jag ska titta på tv eller nåt.