Jag tror faktiskt att

jag ger upp och kastar in handduken. Jag har försökt och sen har jag försökt lite till. Jobbet bara växer. Och jo, jag inser att jag kanske inte är rekordsnabb nu i början, men här hinns det inte med alls. Högarna bara växer och ångesten med dem.

Hjälpen jag bad om blev en och halv dag med bara nya grejer förra veckan. Inget av det som jag ligger efter med jobbades bort. Sedan skulle hon komma denna veckan, men igår mailade hon och sa att ja, vi ligger ju ganska bra till med det nya, så jag kommer nästa vecka istället, är det ok? Vad fan svarar man på det? Jag har bett om hjälp en gång, det var jobbigt nog och jag tänker inte göra om det.

Har försökt att vara objektiv och titta på det ovanifrån. Är arbetsbördan rimlig? Är det jag som är långsam och dålig på att arbeta rationellt. Men nä, jag tror faktiskt inte det.
De har ingen rimlig förväntan på vad man skall hinna med att jobba undan med det dagliga, samtidigt som du skall rationalisera OCH lära dig ytterligare ett företag från ett annat land.

Lite senare...

Jag har bestämt mig, imorgon säger jag upp mig. Och bara jag beslöt mig steg humöret flera grader och jag har fixat och donat här hemma ikväll. Alltså, vem fan blir glad över att man skall bli arbetssökande igen? Jag blir det, så då är det nog något galet på det där stället.

En månad kvar alltså...