Som en klump i

magen som inte går att ignorera är jobbet.
Faktiskt så har hela julen varit tidvis misär.
Nätter då jag inte sovit mer än 3 timmar för att jag legat och haft ångest över jobbet.

Alla tankar från att det är jag som är värdelös till att de har helt orimliga förväntningar på mig rumlar runt i huvudet. Och klockan 3 på natten är man inte den skarpaste kniven i lådan.
Jobbade lite under julen för att fäkta undan det värsta, men det hjälpte inte mycket.

Det svenska bolaget har jag väl rätt bra koll på, lite årsrutiner jag behöver fråga om och det löser sig säkert. Fast det danska har jag fan ingen koll på. Efter 2 besök i Danmark tycker de att jag ska full koll på detta bolaget. Och det kan jag säga att det har jag verkligen inte, vilket jag har påtalat ett antal gånger under månaderna som gått. Vad är problemet brukar de svara...

Bestämde mig för att berätta precis som det är och be om hjälp igår, när min chef kom tillbaka från deras 3 veckors semester. Inte det lättaste beslutet heller, när man måste medge att jag fixar inte detta. Men svaret jag fick var: Vad skall jag göra åt det? Det får du ta med min fru (tidigare ekonomichef där)
Hon har ju också varit bortrest och inte ens svarat på mail jag skickade i måndags. Känns jättebra, not. Sms henne igår kväll och skrev att jag behövde hjälp och att hon skulle ringa.

Det jag kommit fram till under julen är väl att om jag inte får något vettigt stöd i detta måste jag säga upp mig. Vill inte ha ett jobb där man skall gå och må dåligt mer eller mindre hela tiden. Dock är det lättare sagt än gjort. Sist fick jag gå 6 månader innan jag hittade detta kapet och hamnade ur askan i elden :/