jaha, så blev det måndag igen och här sitter jag på jobbet och vet inte riktigt vad jag ska göra. i fredags blev vi nämligen, som ett led i omorganisationen from hell, flyttade till en ny IT-miljö. innan jag gick hem frågade jag om det var något speciellt jag behövde tänka på eller göra inför som idag då, eftersom jag alltid är först på plats och det då inte finns någon att fråga. men nä, allt skulle vara ungefär som vanligt sa han som var ansvarig, men det är det förstås INTE. jag har ingen ny sida där jag kan logga in och komma åt programmen jag jobbar med, och den gamla funkar inte längre. så att...jaha, liksom. här sitter jag. men med tanke på hur omorganisationen from hell skötts hittills så kom det väl inte som någon direkt överraskning.
i torsdags kväll betade jag mig igenom en extremt mastig tenta. när jag klickade upp första frågan blev jag helt ställd, den handlade om grejer som överhuvudtaget inte nämnts under kursens gång och som verkligen inte kändes speciellt representativa för kursinnehållet. nu råkade jag känna till dom ÄNDÅ, men det var ju ren slump att jag gått en kurs i det på 90-talet. alla frågor var tack och lov inte såna, men lätt var det inte och tiden tickade ju på så obarmhärtigt som den bara gör i såna lägen och efteråt var jag HELT SLUT.
i fredags putsade jag till min hemtenta i den andra kursen och skickade in den, och sedan borde jag ha varit glad och nöjd som rott detta i land (ja, nu vet jag ju förstås inte om jag är godkänd, men jag har ju i alla fall presterat två projektarbeten och två tentor), men jag var mest trött och så kände jag att det förestående barnvaktandet hängde som ett ok över mig istället för den lediga latmaskshelgen som jag hade spetsat in mig på.
lördagen gick jag upp tidigt. solen sken och himlen var blå men det var SVINKALLT när jag stretade ut i skogen med hundarna på förmiddagen. hem med dom och sen iväg in till stan för att hämta A och O hos N och så hem igen, och sen gick det ju i ett. det är väl det som är det jobbigaste med att barnvakta, man slappnar liksom inte av utan får vara på alerten hela tiden. men mr S och jag har utvecklat ett formidabelt samarbete där (jag tänker att om man hade haft ett sånt stöd av en partner när ens barn var små så hade det gått som den dans) och allt gick bra, vi spelade spel och tittade på film och åt pizza och läste sagor och det var mysigt och jag tror dom också tyckte det. sen fick jag en hastig återfärd till småbarnslivet när O vaknade halv fem på söndagsmorgonen och bestämt deklarerade att han inte var trött mer, så det var bara att släpa sig upp och börja underhålla. och är det något jag AVSKYR av hela mitt hjärta så är det att hålla på och slabba med frukost till andra, jag är ju liksom van sedan urminnes tider att vara för mig själv på morgnarna. men det fick ju gå, och sedan förflöt morgonen och förmiddagen i ungefär samma anda som gårdagen. på eftermiddagen skjutsade jag dom till D:s mamma, och sedan var jag HELT FÄRDIG och ville mest ligga i fosterställning på soffan och slöbläddra mellan tv-kanalerna. och inte blev det bättre när jag såg väderprognosen med mer snö och minusgrader på ingång. jag är fullt medveten om att det inte har varit kallt alls speciellt länge men det kvittar, jag är ändå så jävla trött på det. eller jag har inget emot kylan så länge det är barmark, men det här med att pulsa genom drivor och snubbla fram över snövallar är verkligen inte min grej alls.
men, tja, nu är det som det är. veckan som kommer blir förhoppningsvis lite lugnare i alla fall. idag är planen jobba, åka hem, powerwalka en runda genom drivorna vare sig jag vill det eller ej, röja det sista i arbetsrummet och sedan inget mer.
men nu ska jag väl koka kaffe och pseudostäda skrivbordet här på jobbet så att jag åtminstone kan säga att jag gjort NÅGOT som jag har betalt för. så får vi väl se hur dagen kommer att utvecklas rent jobbmässigt.