onsdag

Igår läste jag en artikel om när barnen flyttar hemifrån och så började jag hulkgråta som en tok. Jag var verkligen inte hyperung när jag fick barn men ändå, relativt, och det betyder att jag kommer vara "barnlös" när jag är drygt 45, då kommer nog båda ha flyttat eller vara på gång att flytta. Och det känns som det negativa med att ha fått barn tidigt. Att det blir så många år utan dem? Ja visst, jag kan resa och göra roliga saker men det här barnalivet är det bästa jag vet även om jag förstås gnäller och suckar och skäller, jag också. När barnen bara vara några år yngre än nu älskade jag det här att tjata in dem i badrummet och se till att de tvättade håret ordentligt, och hela den rutinen som följde - en unge insvept i handduk i mitt knä medan jag borstade långa kalufser, klippte naglar och borstade tänder. Det var en av mina favoritstunder med barnen. De små samtalen som kom igång där i ett varmt badrum.

Och jag ville ju haft fler barn. Det blev inte så. Det blev ett missfall och sen upphörde försöken. Och nu har jag "slösat" ett par år på en ganska hopplös relation och så närmar jag mig 40. Jag vet egentligen inte om jag vill ha fler barn eller om jag bara vill stoppa tiden med de barn jag har.
Men jag blir lite ledsen på mig själv som har slösat på min tid.
Och så handlar det väl om ensamhet. Egentligen tror jag inte att jag kommer ha någon relation igen. Vet inte varför? Har tappat tron på mig själv som fungerande i en bra och stadig relation. Skaffa barn själv? nä. Jag har mina och det räcker ju egentligen.
Och så är det ju lite skamligt med barnlängtan när man redan har barn, eller?

Läste en intervju med Amelia Adamo - som har två barn. En sak hon ångrade i livet var att hon inte skaffade fler.
Å andra sidan, skaffar jag nu kommer jag vara en rätt gammal mamma. Och jag är ju redan trött och slö som det är!

Hur som helst. Min tonåring var här ett par extra nätter i pappaveckan och det var så himla mysigt. Han var precis intill mig när jag började fulgråta av artikeln. "MEN MAMMA! SLUTA LÄS!" sa han och drämde ihop tidningen framför mig och kramade mig och var sådär allmänt fin. Jag snöt mig och så gjorde vi varm choklad och ostmackor och tittade på Daredevil.
Och i morse var vi båda exakt lika sega med att kliva upp. Två morgontrötta typer. Skillnaden var att han var tvungen att gå till skolan. Själv "jobbade jag hemma" i en timme till... Nu jobbar jag dock. På riktigt. Men fortfarande hemifrån. Min bästa grej. Sitta i soffan med leggings och tröja och kaffet intill och jobba.