Så bland årets sista dagar

Det ligger ett lugn över huset just nu. Efter att ha varit uppskruvat i dagar. Julen blev fin. Först med några dagar på landet och sen hem och fira med farmor och farfar. Nu är Sambon och handlar... tror jag. En unge sitter under trappan med en Ipad och den andra sitter någon annanstans och gör samma sak.

Julen har tagit hårt på ungarna. Det finns gränser för hur mycket spänning de tål. 5.19 i morse kom Grodan till mig
- Mamma? Är det morgon än?
- Nä. Det är en stund kvar till 6.
Det var en mycket rastlös unge som låg bredvid mig och tyckte att klockan stod still. Så långsamt tiden går när det utanför dörren ligger nybyggt lego och väntar på att lekas med.
5.50 fick det bli morgon för Grodan. Då hade han ägnat de 30 minutera åt att kissa, snyta sig, bajsa, snyta sig igen och snurra runt i sängen.

Det ser ut som ett slagfält hemma. Alla julklappar utspridda och påbörjade. Men det får vara så. Ingen stress. Ingen press.
2015 håller på att ta slut. Det har varit ett år som innehållit det mesta.
Det känns svårt att se den nära släkten genomgått sitt i särklass värsta år, samtidigt som 2015 för mig varit ett år att läka ihop. Ett år som jag omhuldar och tycker att på många sätt varit ett av de bästa.

Det blir så galet när saknad och välmående ryms i en och samma ställe. För av någon anledning som ska det antingen vara det ena eller det andra. Annars är det inte riktigt på riktigt.

God fortsättning allihop.