Nu börjar jullovet

Jazzie 2015-12-18 23:14 (1 kommentar)
Så har mitt jullov börjat.
Skönt!

Det ska bli ett långt jullov fram till trettonhelgen. Och med lite olika delar. Imorgon åker barnen upp till landet med mormor och morfar. Jag ska få gå på fest. Sambon tänker stanna hemma och mysa. Passar mig ganska bra. Jag behöver få vara lite social och få vara med människor jag inte träffar varje dag.

Sen får jag några alldeles egna dagar i nästa vecka. Barnen är borta och Sambon jobbar. Sen får vi några dagar tillsammans med familj. Först med min. Sen med Sambons. Och där är julen slut. Sen ska vi bara vara hemma och dega runt. Sambon jobbar väl alla dagar som är vanliga arbetsdagar. Men det blir ju ändå en hel del ledighet tillsammans.

Inför julen har jag fixat sånt som måste beställas i tid. I övrigt har vi inte gjort något. Har några julklappar som råkat bli klara för flera månader sen. Men annars har vi inte hållit på och stressat runt. Vi tänkte kanske börja julhandla nu i helgen. Till saken hör väl att vi inte tänker köpa så jäkla många julklappar heller.

Bortsett från att jag är knastrött idag. Supertrött utan att riktigt kunna somna, så är jag väldigt harmonisk just nu. Orsaken till knaströtthetn beror på att jag var ute på AW igår och somnade sent. Så det är ju självförvållat.

Idag har jag ägnat mig åt att fixa sånt som måste vara löst innan årets slut. Fixat kom-ihåg-lappar för sånt som måste tas om hand om det första jag gör i januari.
Jag har bestämt mig vad jag ska ha för gymkort nästa år. Jag har avslutat prenumerationer som ska avslutats. Kollat upp elavtal och bestämt för att stanna kvar där vi är.

Det känns som att jag lagt energi där energi ska läggas. Och låtit bli i en massa andra saker.

God natt.

AnnA

Härligt! Låter som du hittat en balans :)

2015-12-19 09:25:57


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte