Äntligen höst!

Ja jag gillar verkligen hösten bättre än sommaren. Jag vet inte riktigt varför, kanske beror det på sommarens alla måsten och all ångest över att inte kunna vara som alla andra. Inga lata dagar på stranden, inget solande i trädgården. Jag vet inte om jag egentligen inte gillar det, eller om det i själva verket är konsekvenserna jag ogillar.

Nu är det i alla fall svalare ute. Man får ta på sig ordentligt, och äntligen fick jag ha min fina gula sjal på jobbet tidigare i veckan. Det börjar bli dags att titta efter en eller ett par nya stickade tröjor. Och se över skoförrådet.

Jobba är fantastiskt roligt och det går så himla bra. Chefen kom in på mitt rum häromdagen och meddelade att alla var så himla nöjda med mig. Känns så bra, jag vill ju att det ska bli kanonbra på nya jobbet.

Det som är negativt med den här tiden är att jag får sån värk i smålederna. Tårna är värst just nu och det känns hur fånigt som helst, men jag stapplar fram på kvällarna. Ryggen låser sig stup i kvarten och jag skulle mer än någonsin behöva börja träna, men det är helt kört. Det tar tid att åka till och från jobbet, sedan heltidsarbete och försöka hinna träffa familjen emellanåt. Tur det finns piller. Jag käkar fulldos Brufen som ska ta ner inflammationerna, och en hel del (ibland maxdos) Panocod och Panodil i kombination. Men det får gå.