Läs inte den här... den är bara fånig

Jag är så trött.
Egentligen skulle jag skriva en positiv text. Men det var för två dagar sen. Nu har två nätter gått då jag sovit ihop med mina barn.
Det blir för lite sömn helt enkelt.

Båda barnen vill sova bredvid mig. Och när jag ligger i mitten får jag ingen plats. Ungarna rullar in mot mitten och lägger sig över mig på alla håll och kanter. Funkar inte. Så tillslut lägger jag mig på en av kanterna. Funkar fint. Ett tag. Men någon gång under natten vaknar den ungen som ligger på andra kanten
- Mamma...
Jahapp. Vi kör en liten omflytt och nu får unge nummer två ligga bredvid mamma.

Tills unge nummer ett vaknar
- Mamma...
Jag gör mig beredd på ny omställning
- Jag måste bajsa.
Jaha. Upp. Stå och vänta in en nästan sovande unge bajsa.
Hitta ny ställning somna.
Och ja... så håller det på.

Innan någon kommer med goda råd vill jag bara säga att detta är inte vår vardag. Det har varit två nätter. Två nätter då jag har varit så sjukt trött att ta en ledsen unge mitt i natten har varit mer än vad jag orkar.
I natt har vi redan kommit överrens ungarna och jag hur det ska funka. Det kommer gå bra.

Var är Sambon i allt det här, kanske någon undrar. Han ligger där och sover. Och känner sig lite övergiven när inser att ungarna bara vill ligga bredvid mamma. Det är inte heller vardag. Tusse är den mammiga ungen. Hon vill helst sova bredvid mamma om hon får bestämma. Men för Grodan spelar det ingen roll.
Det som däremot spelar roll är känslan att "han aldrig får"
Så att det alltid ska vara Tusse som sover bredvid mamma... nä, det är inte ok.
Och en vaken Tusse som inte får ligga bredvid mamma om Grodan får??? VA????

Och någon gång under de mörka timmarna funkar inte min hjärna så bra och jag tänker att det kommer funka jättebra att sova med ungarna i deras dubbelsäng. För det har ju funkat så bra förut. Så det ser ut att vara en enkel lösning där jag får sova. Det är först när natten är över jag inser att det inte alls blev så.

Gud så oerhört meningslös text det här är. Men det är det enda jag får ur mig idag.
Sorry.