ja, man vågar väl knappt säga nåt om nåt, men så här är läget:
* S-hunden är hemma från djursjukhuset, full med medicin som gör honom trött och ostadig, han får liksom inte med sig bakdelen när han går och att lyfta på benet för att kissa är jättesvårt. men det ska tydligen gå över på någon vecka, och huvudsaken är att han inte får några anfall. status epilepticus hette det han drabbades av, anfall som avlöser varandra. fy fan så vidrigt det var. vi satt och väntade på provsvar, det kom en sköterska och sa att det skulle dröja ungefär 45 minuter och då var klockan ungefär kvart över tolv och jag funderade på om jag skulle gå ut en sväng eller sitta kvar, bestämde mig för att sitta kvar en liten stund. S-hunden satt med ryggen mot mig och tittade rakt fram, plötsligt böjde han huvudet bakåt och jag såg bara ögonvitorna och sen föll han ihop. jag ropade efter personal och några sekunder senare var rummet fullt av folk, vi låg tre personer på golvet och halkade omkring bland fradga och urin och försökte hålla benet med kanylen stilla och de tryckte in dos efter dos med stesolid utan att något hände, de gav någon annan medicin som inte heller hjälpte, till slut fick de söva honom. OCH TILL OCH MED DÅ låg han och krampade, fast inte lika kraftigt. det tog nästan en och en halv timma innan allt släppte trots tung medicinering och hade vi varit hemma så hade han varit död nu.
nu ska han stå på medicin resten av livet och vi har fått kramplösande att ge om han ändå skulle få något anfall. men fy fan vilken vidrig upplevelse.
* mr S är återställd, det var nog "bara" lite för mycket öl och vin på fredagskvällen. man tycker ju att en 45-åring skulle veta sina begränsningar i det avseendet, men, tja, nä, tydligen inte. själv mådde jag väl SÅDÄR, psykiskt, värre än vanligt faktiskt men det var väl all anspänning med S-hunden som skulle ta vägen någonstans också.
* och mr S får lite på nåder åka och jobba imorgon. nu hade hans chef inte anställt någon vikarie utan hade tydligen planerat att dra ner lite på verksamheten istället, men men. man har ju rätt att ta tillbaka tjänstledigheten, så det är ju inget att säga om det. och på ett sätt är det ju ändå bra att det blev som det blev, för S-hunden kan vara med honom på jobbet och det är ju bra nu när det känns som att han behöver lite extra övervakning. DET FINNS EN MENING MED ALLTING, som min mamma, som tror att allt är förutbestämt, skulle ha sagt med precis sådär stora bokstäver.
* och själv ska jag ha semester i fyra dagar till. börjar jobba på fredag bara för att jävla A ska på sin jävla homepartyfest och sen ska hon ha semester hela nästa vecka, men det ska ju bli skönt att få slippa henne, och sen hoppas jag verkligen att det inte dröjer så himla länge innan hennes säsongsanställning går ut. man kunde få det här bidraget i sex månader eller ett år, och sex månader har det gått den sista augusti och jag hoppas VERKLIGEN inte att min chef har fått för sig att anställa henne längre tid än så. den som lever får se.
* och så har jag kommit in på tre distanskurser på två olika högskolor, två trettiopoängare och en 7,5-poängare. på halvfart visserligen, men det känns som att en av trettiopoängarna får väljas bort och jag tror jag har bestämt mig för vilken det blir också. så allt är väl frid och fröjd i det avseendet.
önskas: lite mer FRID OCH FRÖJD i resten av livet, tack så mycket.