where eagles fly

ja, här går livet sin gilla gång. eller så som man önskade att det kunde vara. fyfan vad jag hade velat vara ekonomiskt oberoende, bara få lulla omkring och göra vad som föll en in och ändå inte behöva bekymra sig över mat och räkningar. jag tror faktiskt inte jag hade saknat att ha ett jobb alls. men nu är jag ju inte ekonomiskt oberoende och lär aldrig bli det heller så jag får väl njuta av semestern istället.

och jag tar det lugnt. sover länge, går långpromenader med hundarna, plockar bär, bakar, pysslar med veden, läser och löser korsord. perfekt semestersysselsättning om ni frågar mig. idag var jag och lille A och köpte skolväska och gympapåse och pennskrin. jaha, nu har man snart barnbarn som går i skolan: HERREGUD, VART TAR ÅREN VÄGEN?

och i övrigt börjar jag inse att jag nog blivit typ...dumpad? av min kompis B, som jag umgåtts svinmycket med under häståren, efter det och att jag flyttade från stan har vi väl inte träffats på samma sätt som när vi bodde 10 minuters promenad från varandra, men vi brukade ändå ringa till varandra ett par gånger i veckan eller så. men så träffade hon en ny kille för ett par år sen och sen dess umgås hon BARA med honom och jag ser på facebook att hon verkar ha fått en helt ny bekantskapskrets, bestående av hans vänner, och hans intressen (som hon aldrig intresserat henne tidigare) upptar nu all ledig tid. och det är väl okej, det är absolut inte det att jag missunnar henne att vara förälskad och att ha ett nytt intresse. men jag vet inte hur många gånger jag har kommenterat nåt på facebook i stil med "vi måste verkligen träffas snart och ta en fika/glas vin/ha en tjejmiddag/whatever" utan att hon svarar eller ens gillar kommentaren. vi pratar i telefon, men det senaste...halvåret? så är det ALLTID jag som ringer. och varje gång säger jag att nu måste vi verkligen träffas, men hon nappar inte. så nä, vi är väl klara med varandra då. och det känns lite konstigt. lite tomt. lite undrande, vad hände, har jag gjort nåt fel?

men det är väl bara så livet är, helt enkelt. folk kommer och går utan att det behöver betyda något speciellt. men lite tomt och tråkigt känns det allt ändå.