Lite tankar om cyklar

Jazzie 2015-07-01 12:37 (2 kommentarer)
Hittade en gammal text på datorn när jag städade. Vet inte om det blev publiserat på Hypo någon gång. Men jag tror inte det. Fast tanken var så när jag skrev den.

Dels minns jag fortfarande mannen på cykeln jag skrev om. Och dels har mina tankar om cykelandet inte ändrats alls. Så det får bli dagens text idag.

------------------------------------------------
Imorse när jag var på väg från parkeringen till jobbet såg jag en vuxen man som kom cyklande på en gammal cykel. Att det var just en man eller att cykeln var gammal har ingen betydelse. Men att han var vuxen och cyklade har allt med saken att göra.
Jag ser cyklande vuxna människor varje dag. Jag bor ute på öarna där alla kondomklädda cyklister verkar styra sin kosa. Där cyklas det utav bara helvete. Helst i 170 km/h om det går. Ändå var det något speciellt med mannen jag såg imorse.

Han kom ute på cykelvägen just där den skapar en liten osynlig backe nedför. Cykeln rullade och han stod upp. Inte så där som man står när man på spinningpasset ska få bästa möjliga tryck i trampet i den inbillade uppförsbacken man ska svettas uppför. Nej. Istället stod han, med tramporna horisontalt och rullade ner för backen. Vet ni vad jag menar för ställning? Då ingen trampa är nere i botten, utan man har hittat en gungande jämnvikt där man inte på något sätt hjälper cykeln framåt. Tyngdlagen nedför backen får göra sitt. Man står upp, trots att det kommer att sakta farten, för att det är skönt att känna vinden blåsa medan man nästan osynligt står och gungar den där jämnvikten man har skapat i tramporna.

Sånt här gjorde man jämt som barn. Men när såg du en vuxen människa göra så senast?
Det finns ett talesätt (eller vad man ska kalla det) som säger "Har du en gång lärt dig cykla så glömmer du det aldrig"
Och det kanske kan stämma. Men vuxna människor cyklar inte som man gjorde när man var barn. Varför vet jag inte riktigt. Här är en lista av saker som man ofta gjorde som barn, men aldrig eller nästan aldrig gör som vuxen:
1. Stå upp i nedförsbackar. För att det är jäkligt nice.
2. Gå ut och cykla fastän man inte ska någonstans alls. Man kan cykla en hel dag utan att ens lämna kvarteret.
3. Cykla upp för en trottoarkant för att sedan svänga om cykeln och "hoppa" ner för kanten.
4. Försöka stegra med cykeln. Inget som helst krav på att lyckas, men att rycka i cykeln så framhjulet lättar lite lite.
5. Binda fast ett hopprep i styret och låtsas att cykeln är en häst.
6. Sätta fast spelkort med klädnypor i ekrarna så att man får ett smattrande ljud när man cyklar.

Jag vet inte varför man slutade göra dessa saker.

-------------------------------------------

.jag

står upp i nedförsbackar gör jag fortfarande! :)

2015-07-01 12:57:13

Pocksigen

Underbar Det är helt sant det du säger: Man borde göra mer av sånt man gjorde förr. I alla fall det som var kul.

2015-07-07 14:04:50


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte