Kan man tycka illa om ungar? Ja, dessvärre kan man nog det. Stora lillan släpade hem en liten grannkille häromdagen. I femårsåldern. Helt okej tyckte jag, de kände redan varandra från dagis. Men så fort de kom innanför dörrarna blev det helt galet. Han sprang runt som en galning, släpade fram grejer och tog inte ett nej, hoppade i sängar, rev runt bland prylar. Han puttade ner mig i stolen för att han ville gosa med lillan, slängde sig över henne och kramade och pussade i hela ansiktet. Det kändes jäkligt märkligt, och absolut inte okej.
När jag sedan lyckades övertala honom och lilla fröken att de nu fick leka ute i stället behövde han hjälp med att få på skorna och när han böjde sig ner trillade ett gäng leksaker ut ur fickorna. Som han snott från oss.
Alltså jag kan ta att ungar är ungar, och stökiga, men vad fan liksom. Jag blev så paff över beteendet att jag inte visste vad jag skulle göra. Det känns inte riktigt normalt?