En dag i Grodans sällskap

Jag var tvungen att göra något. Jag är inte föräldern som tycker att fritidsaktivitet ska ske under hot, tvång eller mutor. Så sent som förra veckan efter ett Vetenskapens Värld satt jag och Sambon och pratade om idrott och ungar. Vad är viktigt? Varför ska all idrott bli så blodigt allvar? Vad är det för fel att idrotta och ha roligt?

Så idag tog jag min sjukdag. Jag jobbar ju bara 50%. Och en dag i veckan jobbar jag inte alls. Övriga dagar jobbar jag lite grann.
Jag tog min sjukdag. Tog ungarna till dagis, men lämnade bara in Tusse. Grodan tog jag med mig.

Först gick vi på café. Jag behövde kaffe, dessutom hade vi lite tid att ha ihjäl. Grodan fick juice och en chokladboll. Vi satt och tittade i Metro och han gissade vad bilderna handlade om. En mycket roande stund. Efter ett tag behövde Grodan gå på toaletten. Den var upptagen. Den var upptagen rätt länge. Jag blev lite orolig och undrade om Grodan kunde hålla sig. Han nickade allvarligt och sa att det skulle nog gå bra.
Efter ett tag kom en kille ut. Det var ju inte så svårt för mig att gissa vad han hade gjort där inne. Om man tänker på tiden han tog på sig, efter morgonkaffe.

Grodan skyndade sig in. Jag bad en stilla bön att Grodan inte skulle gorma över hela caféet vad det luktade där inne. Mina barn är generellt väldigt inne på att berätta vad det luktar överallt just nu. Men Grodan var tyst. Killen lämnade caféet och efter en liten stund kom Grodan ut igen.
- Mamma, jag tänker inte tvätta händerna där inne. Det luktar inte gott. Det luktar b a j s.
Han sa det i en teaterviskning med handen vid munnen som när man viskar en hemlis. Jag blev oerhört fnissig.

Efter fiket tog vi bilen och for vidare. Ett stopp på Ö&B för att köpa lite grejer. Sen en sväng till ett köpcenter där vi köpte ett par nya jumpadojor till Grodan. De köptes på Stadium och han fick ägna en god kvart åt att springa in skorna i butiken. Va fan, har de löpbanor på golvet måste väl ungarna få springa. Eller hur? Ett kort stopp på PoP eftersom Grodan tycker om att leka med deras BRIO-tåg. Jag hade verkligen tänkt att komma därifrån tomhänt. Men de hade 20% rabatt och ett par jeans till Grodan.
Jumpadojor slår jeans i Grodans värld kan vi ju lätt konstatera.

Efter byxorna var det i alla fall färdighandlat och det var dags att ge oss iväg till vår verkliga aktivitet. Badhuset!
Tillbaka till brottsplatsen.
Samma badhus. Samma bassäng. Det var därför vi hade behövt vänta. Den var inte öppen för allmänheten förrän straxt innan lunch-tid.

Jag bryr mig inte om i fall Grodan inte vill gå på simskolan. Jag kan lära Grodan simma i alla fall. I sommar, när han ser barnen i grannens pool som badar utan några flytredskap kommer han att böna och be att få lära sig att simma. Då kommer det inte vara några tårar alls, utan en fokuserad och målveten Groda som vet precis vad han vill kunna. Och då är jag där och kan lära honom.
Inga problem.

Men jag ville ändå veta vad som var problemet. Eller i alla fall ha en bättre gissning. Och jag ville mer än något annat få ett bra avslut. Göra något bra av hela den här historien. Så vi hoppade i vatten. Grodan glad som en lärka.
Vi gjorde övningar som han gjort på simningen. Vi lekte. Vi simmade hundsim. Ja, Grodan gick ju mest på botten. Men vi hade roligt. Han har lite problem att flyta. Det blir ytterligare lite svårare när han börjar sparka med benen. När han ska höja rumpan drar han bak huvudet och det hamnar under vattnet.

Så jag ser. Det är svårt att få det att funka. Det gör att det blir tråkigt. Tråkigt är inte Grodans grej. Och han vill leka. Han vill dyka. Få hålla för näsan. Simma hundsim. Han vill inte bli tillsagd vad han ska göra.
Han är inte mogen. Och han är inte motiverad.
Vi skiter i simningen. Vi löser det på ett annat sätt.

Kanske, någon dag i framtiden, visar det sig att detta är ett återkommande mönster hos Grodan. Att vilja ge upp när det blir svårt. Men vi tar det då. När det gäller något annat än vad som skulle vara en rolig fritidsaktivitet.
När vi simmat och lekt en stund kom en skolklass och då ville Grodan inte fortsätta. Inte jag heller. Så vi gick över till äventyrsbadet en stund innan vi satte oss i bastun och mös.

Ett stopp på McDonalds för lunch. Sen var det dags för mig läkartid och jag åkte till dagis och lämnade in Grodan. Han skuttade glad in på dagis och hittade snabbt sin plats och roll. Som han alltid gör. Mitt ljuva barn. Så duktig på så mycket.
Vi hade en fantastisk dag, han och jag.

Nu på kvällen var det min tur att natta barnen. Vi hade inte pratat om simningen direkt. Men nu kunde jag inte låta bli.
- Du, Grodan. Ska du inte gå på Evas simning något mer?
- Nä. Jag vill inte det. Jag vill simma som jag vill.
- Men hur ska du lära dig att simma då?
- Jag vet inte.
- Nä. Vet du, det ordnar sig. Du kommer lära dig att simma. Och du kommer bli jätteduktig. Men är du säker på att du inte vill gå hos Eva i alla fall någon gång till?
- Nä. Jag vill inte.
- Men tänk om de kommer dyka efter ringar då?
*Grodan är tyst och tänker en stund*
- Då får jag nog missa det. Jag vill simma som jag vill.
- Mmm,svarar jag. Det är ju det du vill.