Upp och ner
Jazzie 2015-03-24 20:36 (inga kommentarer)
Idag är en dag som jag inte riktigt vet vad som är upp och ner.
Har haft några dagar med fantastisk energi. Allt har varit nästan så där äckligt positivt som om jag när som helst skulle kunna utbrista "Halleluja"
Idag vet jag inte.
Det har känts okej. Men ändå har jag upptäckt att jag dar efter andan. Att jag pausar för att bara dra ett djupt andetag. Det brukar vara tecken på att jag andas dåligt och ibland att jag håller andan. Jag har också haft en oro i kroppen som jag absolut inte lyckas sätta fingret på.
Det är väl inget märkvärdigt med det egentligen. Är väl bara en liten dipp. Sov dåligt i natt. Bara en sån sak kan ju vara förklaringen.
Men jag måste skriva ner det. För annars finns det inte. Och jag vill, när jag ser tillbaka, få se att det både fanns bra och lite mindre bra dagar.
Idag klassar jag lite mindre. Känner mig håglös. Som om det är något som oroar mig. Men jag vet inte vad. Kan inte komma på något.
Har haft några dagar med fantastisk energi. Allt har varit nästan så där äckligt positivt som om jag när som helst skulle kunna utbrista "Halleluja"
Idag vet jag inte.
Det har känts okej. Men ändå har jag upptäckt att jag dar efter andan. Att jag pausar för att bara dra ett djupt andetag. Det brukar vara tecken på att jag andas dåligt och ibland att jag håller andan. Jag har också haft en oro i kroppen som jag absolut inte lyckas sätta fingret på.
Det är väl inget märkvärdigt med det egentligen. Är väl bara en liten dipp. Sov dåligt i natt. Bara en sån sak kan ju vara förklaringen.
Men jag måste skriva ner det. För annars finns det inte. Och jag vill, när jag ser tillbaka, få se att det både fanns bra och lite mindre bra dagar.
Idag klassar jag lite mindre. Känner mig håglös. Som om det är något som oroar mig. Men jag vet inte vad. Kan inte komma på något.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte