Dagens observation

Sakta men säkert händer saker på insidan. Just nu är det hjärnan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Det är som om stressen har låst och blockerat transportvägar inne i hjärnan. Nu börjar blockeringarna släppa. En i taget. Lite i taget. Och effekten är märklig.

Jag drabbas av små minnen. Bara fragment. Gärna helt oviktiga minnesfragment. Som härom dagen dök bilen på en gammal arbetskollega upp i huvudet Jag kan se precis hur han ser ut. Hur det låter när han talar. Men jag kommer inte ihåg var vi jobbade ihop. Jag kommer inte ihåg hans namn. Jag minns ingenting omkring honom. Ser ingen miljö. Inga andra människor. Bara han.

Jag vet också att han aldrig var en nära kollega. Vi jobbade ihop. Ibland gick vi i samma lunch gäng. Men ändå kan jag inte alls placera honom. Sen var det inget mer med det minnet.
Jahapp, tänker jag. Minnet hänger inte ihop med något. Det blir inget ytterligare minne som poppar upp som har med det här att göra.

Så här händer det ganska ofta just nu. Gamla minnesfragment utan sammanhang.
Jag kan sitta och köra bil på väg hem. Och plötsligt dyker minnet av en gammal barndomsvän upp. Men inte minnet av henne, utan ett väldigt specifikt minne. Egentligen bara en minnesbild av något som i verkligheten var en konversation och hörsägen. Ett helt ointressant minne. Men där är det. Kristallklart. Och sen, inget mer.

Det gör ju inget ont när dessa minnen dyker upp. Det är inget som känns. Men de dyker upp med i så tydliga bilder att min hjärna automatiskt uppfattar det som viktigt. Jag har svårt att skaka av mig minnena. De ligger liksom där och skvalpar i framloben. Och... ja, hur ska jag förklara. Det blir nästa lite som att sitta och prata med någon när tvn står på i rummet. TVn stör hela tiden lite grann. Trots att den visar något som man inte är det minsta intresserad av.

Så funkar lite de här minnena också. Hjärnan har dem hela tiden i periferin. Känslan som hänger ihop med bilden ligger också och skvalpar i kroppen.
Det är inte heller en stor grej. Det är bara som just nu pågår i mig. Låt oss kalla dagens text för observation. Det får bli rubriken på den här texten.