ja, det är ju bara att streta vidare med sammanbitna käkar och hoppas att det ljusnar så småningom. och det gör det väl, det har det ju alltid gjort alla andra gånger, men det är ju en klen tröst när det känns som att man kraftlöst trampar omkring i kvicksand utan att komma någon vart.
jag är trött. i måndags passade jag barnbarnen och kom inte hem förrän efter läggdags och sov som en kratta på natten. i tisdags var jag och hjälpte L att sätta upp krokar och grejer i hans nya lägenhet och det var ju...spännande, fast inte direkt på något bra sätt. aldrig har jag tänkt på att det kan ha någon betydelse på millimetern var handdukshållaren sitter i förhållande till toalettstolen och toarullen, men det hade det tydligen, problemet var bara att han inte själv visste riktigt hur det skulle vara för att det inte skulle bli "fel", och sedan resonerade vi någon timme kring vilka rutiner man ska ha när man tvättar händerna. oh the joy of ocd. och jag tycker så synd om L, han är så knäckt av detta och jag kan ingenting göra för att det ska bli bättre.
sedan åkte jag hem och försökte jag prata med mr S om det som hänt i helgen och vi kom väl en bit på väg, men det är fortfarande argt och stingsligt hos oss båda, och sen "orkade han inte prata mer just då" och då gick jag och la mig och sen när han kom hem från jobbet igår så sa han inte flaska och jag tycker väl lite att om man är den som aktivt backar ur och avslutar ett samtal för att man inte orkar prata mer så inte fan är det väl den andre som ska gå och liksom kolla av när det är läge att fortsätta prata. jag vet att han gör så för att han inte vet vad han ska säga, och då blir jag så trött för att det känns som att han stjälper över ansvaret på mig, att jag ska ta upp tråden och blir det då fel så är det jag som blir boven i dramat, det är ju att göra det jävligt enkelt för sig kan jag ju tycka. men jag hade inte tid att ta tag i detta igår för jag skulle iväg på utbildning och jag tycker att den som lägger ett obligatoriskt utbildningstillfälle mellan 18.30-21.30 en vardagskväll borde ha stryk. jag var inte alls på humör, men det var ju bara att sätta sig i bilen och åka och sen när kursen var slut och det var dags att åka hem så snöade det och då hade jag mest lust att lägga mig ner i ett dike och gråta. är så sjukt trött på vintern och där jag bor har vi egentligen ingenting att klaga på, ett par minusgrader och ett par centimeter snö är ju ingenting, jag har inte ens behövt skotta den här vintern och enligt väderprognosen ska det bli lite varmare i helgen så det är ju inte direkt winter is coming, men det är ju oftast inte de stora sakerna som knäcker en. man orkar det man måste orka, men sen kanske man börjar gråta för att man inte hittar sin penna eller för att skosnöret går av när man ska knyta skorna. eller för att det snöar fastän väderprognosen sagt att det inte ska det. nu kom det väl inga mängder, men det var dålig sikt och det är så mycket hjort och vildsvin i området där jag befann mig så jag fick köra sakta och på helspänn hem och då hade mr S redan gått och lagt sig så det gick inte att fortsätta någon diskussion.
ja, så jag gick väl också och lade mig och kunde inte somna för jag var uppe i varv och frös, men somnade gjorde jag väl någon gång för jag vaknade ju av att klockan ringde och det kändes som DÖDEN. idag har jag två jobbmöten där det förväntas av mig att jag ska vara kreativ och komma med idéer i två helt olika projekt och jag känner mig helt nollställd och kommer inte på någonting alls. och det är något skumt på gång på jobbet, min chef har suttit på sitt rum med stängd dörr och haft hemliga möten med koncernen och säger inte flaska men det antyds och ryktas om att det ska hända något stort och drastiskt och omvälvande i slutet av nästa vecka. typ fredagen den trettonde, det hade väl varit lämpligt.
och igår var jag och köpte persienner till L:s lägenhet på vägen hem från jobbet igår, för det fanns inga och han bor på första våningen eller en halvtrappa upp så det är ju inte direkt insyn, men persienner ville han ha och de ligger fortfarande i bilen och jag tänker att jag har ju ändå haft böket med att åka dit och mäta fönstren, åka och köpa samt betala för persiennerna och nu även se till att de levereras till lägenheten, då kanske hans pappa skulle kunna bemöda sig med att se till att de kommer upp. för jag vet inte hur man gör och jag orkar fan inte sätta mig in i det heller, i alla fall inte just nu, men hans pappa är lat av naturen och kommer att bli sur på mig, men då känner jag att BLI DET DÅ, en till gör väl varken till eller från just nu. och idag måste jag åka och köpa hundmat, jag brukar beställa på nätet och få hemkört i vanliga fall men just nu - FÖRSTÅS - så var den sorten vi brukar ha slut, vilket betyder att jag måste baxa mig iväg till ica maxi för att vara någorlunda säker på att de har en säck hemma, och inte ens det är säkert, skulle inte förvåna mig om just den delen av hyllan gapar tom, varför inte liksom när allting annat sätter sig på tvären och jävlas just nu. och jag hatar att åka till ica maxi, jag hatar att streta fram med en jävla kundvagn som inte går att styra och jag hatar att trängas med folk och dessutom känns det som att jag håller på att bli förkyld, jag nyser och fryser och känner mig allmänt ruggig, men som sagt, det är ju bara att bita ihop och trampa vidare. nu ska jag klicka på "skicka" utan att läsa igenom den här texten och sen ska jag jobba som ett as några timmar innan det första jobbmötet, det andra jobbmötet, avlevererandet av persienner, besöket på ica maxi, städandet av huset, minstings kurs och sen får jag väl äntligen gå och lägga mig. ha en trevlig torsdag ni andra (och tack för att ni finns, era kommentarer är så mycket guld i min tillvaro just nu).