Jag har egentligen en massa att skriva om. Vi har alldeles nyligen kommit hem efter två solveckor på Kap Verde. Skulle ju kunna skriva en del om det.
Jag går med en massa funderingar om en massa saker.
Skulle kunna skriva om det.
Problemet är att jag tenderar att ha en liten negativ vinkel på saker och ting just nu. Och jag vill inte komma ihåg det så. Jag vet att tiden kommer svepa med sig en massa saker och minnena jag har idag kommer vara lite annorlunda om ett år. Och ytterligare lite annorlunda året därpå. Så jag vill inte skriva ner det trista. För de är småsaker. Petitesser som inte förtjänar att bli ihågkomna.
Semestern var välbehövd. Solen likt ett underbart knark. Och att sova. Så underskattat det är. I alla fall för mig. Jisses. På Kap Verde sov jag som ett litet barn. Jag sov så bra och så länge att jag fick ha lite drömmar. Såna där slummer drömmer när kroppen sakta vaknar på morgonen.
Jag läste böcker.
Gryning över Kalahari - inte alls den bok jag hade trott. Och jag trodde jag ville ha den typ av bok jag hade trott att den var. Så först var jag lite besviken. Men se, jag drogs in i hans beskrivning om varifrån människan kommer. Hur vi tog oss fram genom evolutionen. Ha, tråkade säkert ut de flesta i mitt ressällskap med "I boken jag läser just nu så.... " och sen en massa saker om evolutionsteorier.
Så, om ni vill läsa en icke-roman som bitvis är lite rörig kring olika teorier om människans evolution kan jag rekommendera den. Verkligen.
Sen hann jag läsa, Gone Girl (tack för tipset Anni) Djungelboken, även om jag har någon novell kvar i den. Och en bok som heter Ghostman.
Nu är jag inne i lässvängen och läser "Monogrammorden" som är en Poirot-bok, fast inte skriven av Agatha Christie. För hon kan inte skriva nya böcker eftersom hon inte längre lever. Så därför har man anlitat en författare som man anser kan skriva Christie-aktigt att skriva en ny bok om hennes berömda belgiske detektiv.
Hur som helst.
Idag var jag hos doktorn. På måndag börjar jag jobba igen. Fast bara till 25% till att börja. Sen efter första veckan, förutsett att det går bra (och det är jag ganska säker på att det kommer göra) så går jag upp till 50%. Sen får vi se hur och när vi går vidare därifrån.
Så där.
Nu är vi hemma i Sverige igen. Och semestern är slut. Det är dags att möta 2015 och sätta igång med livet.
Hej på er allihop. Hoppas jag kommer skriva mer frekvent här igen.
Gott att se dig uppdatera igen, jag undrade häromdagen hur det var. Tumhåll för att 2015 blir ett fint och bättre år!
2015-01-27 18:50:07
Anni
Kul! Hoppas du gillade den! :-)
2015-01-27 22:13:26
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte