Tillbaka på nätet

Så har vi fått internet tillbaka.
Av någon anledning menar teknikern som var här att vår uppsättning inte funkar. Sambon har inte velat ta Telias modem utan velat ha en egen uppsättning. När vi skaffade det satt han och diskuterade både länge och väl med en tekniker om lösnigen han vill komma åt.

I tre år har det funkat fint. Och så slutade det funka från ena dagen till den andra. Men felet ligger i vår konfiguration. Man blir ju trött.
Nåja. Nu har vi deras modem så som Telia vill ha det och det funkar igen.

Att vara utan internet i veckor var faktiskt lite klurigare än vad jag hade trott. Nog för att både jag och Sambon har smartphones, men det finns lite begränsningar med dem.

Julen och det nya året har varit fullt ös. Känner nu att jag kanske inte riktigt har kraften. Igår fick jag ett panikanfall från klar himmel. Det bara kom utan förvarning. Tjoff. Jag vet inte riktigt vad det berodde på. Men jag antar att hänga med mina barn 24 timmar om dygnet sen mitten av december är lite mer än vad jag helt och hållet klarar av.

Gud så sjukt det låter. Att inte orka med sina egna barn. Men det är ju inte så. Inte riktigt. Men med barnen omkring mig så blir det aldrig andningshål. Sen julen har jag inte heller tränat utom att ta promenader. Och jag tror inte heller det är något som jag ska slarva med.

Nåja. Skitsamma. Attacken kom. Vad än som ligger bakom det.
Om tre dagar drar vi på semester. Smaka på ordet:
SEMESTER
Värme. Sol. Bad. Jag har pepprat min läsplatta full med böcker. Inte för att jag kommer läsa mängder av böcker på semestern, utan för att jag inte vet vilken jag kommer få flyt i och läsa ut.

Så där. Det får räcka för idag.