ingen superstart direkt

.jag 2015-01-04 16:48 (4 kommentarer)
nä, 2015 började väl inget vidare. eller rättare sagt, det är väl förmätet att sitta och luta sig tillbaks och tycka att man väl ändå har det ganska bra, för då händer det väl något. och jodå, idag skickade jag ett sms till N och frågade om hon ville ha mitt skrivbord och min skrivbordsstol eftersom hon och D precis har gjort om halva garaget till ett extrarum "där mamma ska läsa sina läxor", som lille A sa. först dröjde det tusen år innan hon svarade, sen fick jag bara något korthugget om att hon skulle tänka på det, vilket inte alls är likt henne. och lite senare kom nästa sms: allt är så rörigt nu. jag och D ska separera. orkar inte prata om det. .

och jag fick som en klump i magen, inte vet jag vad det är som har gått snett, strängt taget vet jag ju ingenting om deras förhållande annat än det man ser, och det har väl sett bra ut men är det något vi kan i vår familj så är det väl att hålla masken så det är väl inget att gå efter då antar jag. och det är klart att jag inte vill att min dotter ska leva i ett förhållande som inte är bra, men det är så mycket som börjar snurra: hur ska det bli med allting, med barnen, med huset, deras ekonomi, vem ska bo var? ingen lär ha råd att bo kvar i huset ensam så det måste väl säljas och sen då? kommer N att kunna fortsätta plugga, jag om någon vet ju att det inte är lätt att dra runt familjen på studielån, eller ska hon bli tvungen att gå tillbaks till sitt gamla jobb igen? hur ska det nu gå för mitt stackars lilla knyte, hur ska hon orka?
fast hon är ju vuxen. hon fixar såklart detta, det har ju alla andra fått göra. men det känns så olustigt. jag var ju så glad när hon träffade D, när de skaffade barn, hus, allt det där som kändes så stabilt och tryggt efter de där fladdriga åren efter gymnasiet när det liksom inte var någon riktig ordning med någonting.

och för inte så längesen var de ute och åt middag och firade bröllopsdag och lade ut bilder på instagram och var så gulliga. men sånt betyder ju ingenting. alltså, jag vet ju faktiskt ingenting. de har kanske haft det pissigt länge men inte velat säga någonting; hållit ihop för barnens skull eller ännu värre, för ekonomins skull, och vad är det för ett liv egentligen? det önskar man väl ingen, allra minst sitt barn.
men bra känns det ju inte. jag känner mig gråtfärdig, men det kanske även beror på pms. jag har huvudvärk (mycket) och ont i lederna (lite), även det pms-relaterat. mr S har åkt till sin mamma för att lämna tillbaks någonting han har lånat, jag ville och behövde inte följa med. TACK OCH LOV säger jag bara, hade definitivt inte pallat med en eftermiddag med svärmor just nu.

annars var det bra. jag går långa promenader varje dag och träffar inte en människa utom mr S. fast nu har han styrt upp att vi ska träffa hans kompis L på tisdag, vilket jag egentligen inte kände alls för. men vi ska göra en utflykt till en nationalpark och det blir ingen övernattning eller något sånt i alla fall, för både mr S och L börjar jobba på onsdag.

jag har en hel veckas ledighet kvar, det känns både mycket och lite på samma gång. en vecka är ju rätt mycket, men samtidigt har de här drygt två veckorna som jag redan varit ledig känts som bara några dagar, på sin höjd.

men det här när barnen inte har det bra. ÅH, vad det skaver. det blev alltså en jobbig start på året, hoppas att det blir till det bättre så småningom.

Betty

Ja, gör det ont i barnen gör det ont i en själv, hur bra man än har det.

2015-01-04 17:44:23

Tinto

Usch, så jobbigt. Det är värre när det är nåt med barnen än en själv.

2015-01-04 19:34:45

AnnA

Förstår din vånda. Hoppas det blir bra för barn och barnbarn till slut!

2015-01-04 20:55:58

Jazzie

Nä vad tråkigt att höra.

2015-01-06 16:49:53


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.