Bit för bit

Jag tar ett steg i taget i rätt riktning.
I veckan fick Grodan feber. Tusse hade varit lite lös i magen. Så i onsdags blev det så att båda ungarna blev hemma. Med mig. Sambon frågade om han skulle vara hemma och vabba. Men jag måste ju prova. Hur mycket jag klarar av. I början av min sjukskrivning hade jag inte pallat en hel dag ensam med båda ungarna. Jag hade inte fixat det. Men nu har det gått några veckor och jag kände att det är dags att prova gränserna.

Det gick bra. På torsdagen blev det lite ansträngt. Tusse var ju egentligen helt friskt, medan Grodans feber bara steg och steg. Så fram på eftermiddagen var hon ordentligt understimulerad med ett jävla humör. Att hon är i en härligt påfrestande treårstrots gör ju inte saken mer behaglig.
Samtidigt känner jag mig tacksam... ur ett sjukdomsperspektiv. Jag måste pröva och se vart gränserna går. Vad jag klarar av och vad jag inte klarar av.

Och vad jag kan säga utifrån veckans vab-övning är att det finns lite marginal. Det finns en liten buffert av kraft att ta av. Jag har inte oceaner av kraft och tålamod, men det växer.
På fredagen var det luciafirand på dagis. Grodans feber trippade en bit över 40. Så vi tryckte i honom febernedsättande medicin, klädde barnen i lussekläder och gick till dagis. Lite sankta lucia och torra lussebullar. Sen fick Tusse stanna kvar på dagis medan jag och Grodan åkte hem. Nu hade jag fått nog av att ha friska Tusse hemma.

Vilken mysig dag det är att bara få hänga med Grodan. Att få tid med sin fyraåring är en verklig ynnest. Han är en klokbok. En tänkare. Precis som alla andra fyraåringar. Det är en rolig ålder. Vi pysslade. Pratade. Byggde ihop legobilar och Grodan övade på att skriva.

Förresten, på tal om det, är det verkligen normalt att fyraåringar skriver och läser? Jag tycker han är så liten. Nu kan han nästan alla bokstäver, även om han fortfarande tycker S är svårt. Han sitter och skriver i luften eller på bordet med fingret. HELA TIDEN. Och ljudar sig fram. Han ljudar rätt, men det går så pass långsamt att han inte hör själv vad för ord det blir. Och han har lite svårt att snabba på ljudandet. Men jag hör.
Ikväll satt han och hans pappa och läste i kartboken. Jag hörde utan problem att han läste Afrika, Asien, Europa, Finland osv. Och han vill läsa så jäkla ofta. Så det är ju bara en tidsfråga innan han läser.

Lärde man sig inte att läsa i skolan. När man var sju?
Inte så att jag tror Grodan är mycket tidigare än andra barn. Hans kusin är ju likadan. Men har man börjat öva skriv- och läsning tidigare än förr?

Allt går så fort.