dag för dag en tung höst

Det är så mycket tuffare att vara höggravid denna gång. Mestadels antagligen för att vi redan har en liten person som kräver ungefär all uppmärksamhet och det finns knappt någon tid för egen vila (njuter nu, då jag har några timmar för mig själv och bara ska ligga i soffan). Men också för att det är höst, november nu och mörker nästan jämt. För att vi jobbar heltid båda två och jag inte fattar hur vi ens får ihop det och vill inte ha det såhär igen på mycket länge. Och just nu för att jag har en segdragen förkylning som vägrar ge med sig och som slår ut den lilla ork jag har kvar. Misär är ordet som stämmer bäst in nu.

Och det är dag för dag och bara stå ut nu, de veckor som är kvar på jobbet. Sen hoppas jag att den lille inte kommer så mycket tidigare så vi hinner få in lite nya rutiner och jag hinner vila lite till. Jag ger inte upp än, men det är nära nu.