hur kommer det gå?

Livet med en 2,5-åring. Promenerar fridfullt över gatan och slänger sopor, strosar runt och småpratar. På vägen tillbaka får hon för sig att hon absolut inte vill gå hem, släpper plötsligt handen och springer iväg rakt mot vägen. Lyckas på något sätt få min höggravida kropp till att komma ikapp henne, lyckas däremot inte med lirkandet "kom, nu går vi in" och får till slut lyfta upp henne gallskrikandes, med kramper i min mage och stövlar som far åt alla håll. Inne i trapphuset pustar jag ut och är nära att falla ihop i en våt pöl på golvet. Hur ska jag möjligen kunna hantera detta i kombination med ett spädbarn om en dryg månad? Vad har vi gett oss in på?

Sen städar jag med foglossning, svär över hushållsarbetet som aldrig tar slut, lägger mig ner på soffan och vilar för att efter fem minuter inse att "shit, nu får hon inte sova mer om jag vill ha den där timmen egentid i kväll". Heder åt alla ensamstående föräldrar. Och tack gode gud att barnafadern snart är hemma igen.