sitter på jobbet. är trött och yr, fast yrseln är, peppar peppar, inte lika illa den här gången, eller om det bara är jag som blir bättre och bättre på att hantera den, hålla huvudet på rätt köl i alla lägen, till och med i sömnen. men trött är jag. natten till söndagen vaknade jag ju då av att det liksom smällde till i huvudet, eller örat är det väl då, svårt att avgöra för det går så fort, och så snurrade allting. TREVLIGT. not. jag skulle ju upp och hjälpa till på en tävling på brukshundklubben några timmar senare och det är väl inte drömläget att komma dit som ett ångestfyllt vrak. dessutom hade jag pms-spänningshuvudvärk som inte var av denna jorden som inte direkt blev bättre av att jag nu var tvungen att gå omkring på helspänn. men jag biter ju ihop om det mesta, så även om detta. petade i mig värktabletter, åkte iväg och levererade vad jag tror var en rätt så trevlig och obekymrad version av mig själv. och sedan åkte jag hem och lade mig i soffan och gjorde inte ett piss mer den dagen. det var skönt, även om jag hade så förbannat ont i nacken, klarar ju inte riktigt av när det blir sådär statiskt som det blir när man anstränger sig för att inte rubba huvudet ur sitt läge mer än nödvändigt.
lördagens utställning var väl okej. eller, det gick ju inte speciellt bra för mina hundar, det blev varsitt slätstruket VG och sedan tack och hej. men arrangemanget som sådant kändes bra, alla var nöjda utom såna som fan ta mig aldrig är nöjda ens om de blir BIS hundra gånger om. men såna kan man ju aldrig frälsa hur man än bär sig åt, så det är liksom inte ens lönt att lägga krut på det kan man ju tycka i efterhand. men i övrigt hade vi rätt kul.
tack och lov så har det lugnat sig på jobbet i alla fall. i fredags var sista officiella dagen på högsäsongen och det känns ganska välkommet. den här veckan jobbar jag bara måndag och tisdag, sedan är det helvetestrippen med mina föräldrar i dagarna tre, sedan hem och så är det viltspårtävling på söndag och tja, sen kanske mitt liv kan börja igen på något sätt. vi får väl se hur det här går. ska överleva den UNDERBARA kombinationen min mamma och pms, det känns inte som ett helt lyckat upplägg om ni frågar mig.
och angående valresultatet: man blir ledsen. och mörkrädd. och lite rädd för mänskligheten också faktiskt. hur lite somliga faktiskt förstår.