herregud vad jag är stressad. sitter i soffan och det är fredagskväll och jag är dödstrött och samtidigt så speedad och rastlös att man skulle kunna tro att jag hade druckit hundra koppar svart kaffe, vilket jag inte har. jag har inte ens hunnit dricka kaffe idag eftersom jag var på kurs igår och ingen gjorde mitt jobb under tiden så när jag kom i morse såg det ut som kriget och jag har jobbat som ett litet as hela dagen och harvat mig igenom jobbhög efter jobbhög. fikarasten fick bli samtidigt som ett möte, lunchen tryckte jag i mig stående ute på labbet på åtta minuter blankt och sedan skenade jag hem och städade, för det hann jag inte igår eftersom jag först var på kurs och sedan bara hem och vände och sedan iväg igen och kom sedan inte hem förrän långt efter läggdags och så försöka somna och effektivsova några timmar för att orka med denna dagen. som alltså gick i hundraåttio och när allt var som mest stressigt och jävligt så hängde sig min jobbdator och så ringde en person jag absolut inte hade varken tid eller lust att prata med. då hade jag nästan lust att slå sönder datorn och kasta telefonen i golvet, men gjorde ingetdera mer än svor och tryckte bort samtalet och startade om datorn. som naturligtvis gäckade mig med att vilka installera 5346 olika uppdateringar i sakta mak. AAAAARRRRGH.
och denna kurs som jag var på alltså. är det något jag hatar så är det kurser där man ska typ leka lekar och göra en massa övningar som går ut på att man ska lära känna varandra och BLI EN GRUPP om så bara för några timmar. nu skulle vi först mingla. fyfan vad jag hatar att mingla och jag är sämst i världen på kallprat, men ja, visst kan jag ta i hand och säga vad jag heter och vad jag jobbar med och fråga "och du då, vad gör du?". jag tycker bara det är så förtvivlat meningslöst när det handlar om slumpvisa möten med folk man gissningsvis aldrig kommer att träffa igen. men det är väl mig det är fel på.
ja, sen skulle vi stanna upp precis där vi var och "bilda par" med den vi råkade prata med för stunden och sen skulle ena halvan av paret gå ut och vänta utanför medan den andra personen stannade kvar och fick instruktioner kring nästa övning. som var att man skulle gå ut till sin "partner", be denna blunda och inte säga någonting och sedan hålla i/om och leda runt vederbörande i foajén och se till att denna inte gick in i någonting. och jag bara kände att ALDRIG I LIVET att jag utsätter mig för detta, vill verkligen inte att någon vilt främmande ska hålla på och ta i mig bara för att man ska göra någon löjlig jävla övning som ska få en att "lita på varandra" eller vad det nu ska vara för mening med sådant här trams.
så jag vägrade. sa att nej, jag väljer själv vem jag ska ha fysisk kontakt med och jag tänker inte utsätta mig för detta, tack men nej tack, och gav fan i vad de eventuellt trodde och tyckte om mig. men alla andra verkade så avslappnade och tillitsfulla mot varandra så det är väl mig det är fel på igen. fast jag kände mig ändå rätt nöjd. man behöver inte alltid bita ihop och tiga och lida, faktiskt.
nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig och försöka sova. imorgon ringer klockan vid halv sex och sen tar väl utställningen hela dagen. regn i rikliga mängder har utlovats, varför inte liksom när man ska vara utomhus från arla till särla. sen är det väl bara att åka hem, hänga upp sig på tork och ställa klockan tidigt på söndag också, för då ska jag hjälpa till på en tävling. men det var inte så många anmälda så förhoppningsvis tar det bara förmiddagen i anspråk. sen ska jag hem och baka bröd, hann aldrig baka förra helgen utan har fått förnedra mig till KÖPEBRÖD och fy vad det är...ja, äckligt är kanske att ta i, men liksom degigt och smaklöst och menlöst. ja, sen är det i säng och upp och jobba och sen är det hundkurs på kvällen och sen på tisdag åker vi iväg på ÅNGESTRESAN och ska frottera oss med mina föräldrar i dagarna tre. åh vad jag inte vill det just nu, åh vad jag längtar efter att bara vara hemma och inte göra ett smack utom att gå skogspromenader. men det är väl bara att bita ihop och harva sig igenom detta också. någon gång ramlar jag väl ut på andra sidan och kan landa, helst inte med en krasch.