Jag har läst att när man deprimerad plöjer hjärnan liksom upp motorvägar till de mest deprimerande gråtframkallande tankarna så att man automatiskt hamnar där till slut, oavsett var man påbörjar sin tankegång. Typ.
Igår lät jag hjärnan åka autobahn tills jag inte stod ut längre utan skickade ut ett sms i natten. Fick komma hem till x och bli omhållen in i sömnen.
Sånt är ju ohållbart i längden.